Fahima Jomaa kom till Sverige från Syrien för knappt ett år sedan. För att begripa sina skoluppgifter på Thomasgymnasiet använder hon Google translate på sin mobil. Det är egentligen alldeles för tidskrävande.
— Jag orkar inte det här. Jag behöver en dator för jag måste skriva först på arabiska och sen på svenska.
Suad Josfo är också från Syrien. Hon talar svenska med bra uttal, men har ofta svårt med skriven text. Hon har ingen dator hemma som hon kan använda för att förstå läxorna.
— Det värsta är när det är dags för prov. Jag är inte redo. Jag har inte förstått uppgiften.
Fahima är säker på att hon klarar studierna om hon bara får tillgång till en egen dator.
— Jag vill studera på universitetet. Och jag vill jobba för en hjälporganisation och hjälpa alla i Syrien.
Men någon egen dator har de alltså inte, eftersom de inte går på de nationella gymnasieprogrammen. Bakgrunden är ett politiskt beslut i kommunen om att satsa på mer IT för eleverna. Men IM-eleverna tycks ha utelämnats i kalkylen.
Nyligen lyftes frågan på ett fullmäktigemöte, vilket tog Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Fredrik Lundgren med total överraskning.
— Det här beslutades före min tid. Det låter i mina öron märkligt att inte alla elever har tillgång till egna datorer, säger han och lovar att sätta sig in frågan för att se hur den kan åtgärdas.