Det började redan när annonsen dök upp i mitt Hemnet-flöde, som jag kollar av minst två gånger om dagen. Äppelträd, trägolv och kakelugnar fick hjärtat att slå dubbla slag.
Efter visningen förra helgen drabbades jag av akut ångest. Det huset eller inget alls, så kändes det. En imaginär flytt var i full gång, i mitt inre hade jag redan möblerat och till och med hängt tavlorna på väggarna. Men nog måste det ha varit fler än vi som älskade det där huset...?
Jag slets mellan hopp och förtvivlan, men snart kom beskedet som tog död på alla drömmar i form av ett bud vi inte kan matcha. Det känns som att jag har blivit bestulen, som om någon jag bryr mig om har lämnat mig.
Om några veckor har jag förhoppningsvis kommit över sorgen. Och kanske hittat ett nytt objekt att hoppas på.