Backarna i Älvdalen var långa och branta, berättar Tony Pettersson efter hemkomsten från Dalarna.
– Egentligen var nog den där trailbanan för tuff för mig. Jag hade ändå inte orkat det sista varvet.
Uka pain (älvdalska för "Vilket slit") avgjordes kring Evertsberg och Älvdalen nordväst om Mora.
De som sprang fick välja mellan 100 kilometer och 100 miles (160 kilometer) – den sistnämnda även kallad "Int nod joll" (inte något trams).
Inte nod jol, som Tony Pettersson ställde upp i, skulle helst avverkas inom loppet av ett dygn.
Han grejade alltså tre av varven och hann ut på det sista innan "repet drogs".
På varje varv skulle tre jobbiga toppar – Skärklitt, Hykjeberg och Väsaberget – passeras.
– Vi hade fina vyer. Men det var verkligen trail, jobbigt för en annan som föredrar asfalt och grus. Jag hade underskattat banan.
Stigarnas utseende påminde om Sörmlandsleden, men de hade hela andra variationer i höjdled. 3 000 höjdmeter uppskattar Tony Pettersson att han avverkade från fredag eftermiddag och drygt 24 timmar framåt.
– Backarna var brutala. Inte minst utför, särskilt om det hade kommit regn. Vi fick någon skur under loppet. Men jag ska inte klaga, vi hade bra väder totalt sett.
Vad åt och drack du under loppet?
– Mycket gel, säkert 45–50 stycken. Vi fick mat några gånger också. Jag drack mycket vatten. Dricka måste man göra från början, det funkar inte att börja när man känner sig trött.
Tony Pettersson uppskattar att den obligatoriska löparryggsäcken som mest vägde kring två kilo, varav vattnet stod för hälften.
I ultralopp med relativt få deltagare likt Uka pain (där 68 löpare kom till start) bildas inga större klungor.
Men 45-åringen som arbetar på Scania hade turen att efter 33 kilometer få sällskap av en löpare från Stockholm som kom ikapp.
– Vi höll ihop länge och pratade mycket. Men tyvärr tvingades han bryta när vi sprungit åtta mil.
Tony Pettersson vilar inte på lagrarna. Nu på fredag ställer han troligen upp i Strängnäs 500 för att därefter ta sikte på Vätternrundan på cykel.
Annars hade Strängnäslöparen bra support av sambo, barn och svärföräldrarna som bor just i Älvdalen.
– Därför har jag haft span på det här loppet i flera år. Nu var bra läge att ställa upp, så jag valde bort Stockholm marathon.
Långlopp är ingen nyhet för Tony Pettersson som bland annat har två Ironman på sitt cv.
– Uka pain ser jag som ett delmål inför Kullamannen i Skåne i höst. Då väntar 100 miles mellan Höganäs och Båstad.
Tony Pettersson verkar förhållandevis välbehållen efter utmaningen. För säkerhets skull hade han tagit ledigt från jobbet på måndagen för att vila upp sig i radhuset i Finninge.
– Det var mest ena knät som strulade, annars gick det ganska bra. Så jag känner mig förhållandevis fräsch – men stel.
Vad gjorde du efter målgång?
– Åt kyckling med ris. Jag kom i mål vid femtiden men ville inte gå och lägga mig direkt utan väntade tre–fyra timmar. Sen sov jag gott i tolv timmar.
Hur mycket tränar du varje vecka?
– Mellan sex och åtta mil. Egentligen är det för lite. Målet är att komma upp i närmare tio mil. Jag tränar mycket med löparklubben men även ensam, bland annat här i Stadsskogen.
Gör du några uppehåll?
– Ja, om jag är bortrest kanske jag tvingas stå över något pass. Men annars är det svårt att låta bli ...
Om knappt två veckor byter han ut löparskorna mot hojen för 30 mil runt Vättern.
Han är dock anmäld till Strängnäs 500 redan på fredag, och ställer upp om kroppen är med på noterna. Han räknar med att ha att göra i en timme på milen.
– Jag är mer uthållig än snabb ...
Ska du vara med i Uka pain flera gånger?
– Det känns nog inte speciellt troligt. Å andra sidan har jag sagt att jag åkt mitt sista vasalopp vid sex tillfällen ...