Det var i slutet av maj som tidningen berättade om Strängnäskillens minst sagt galna utmaning.
Vidar Jöngren är för ung för att åka Vätternrundan (årets upplaga avgjordes helgen som gick) men valde då att planera för ett kraftprov helt i egen regi – att cykla 40 mil på mindre än ett dygn.
Äventyret startade på Gyllenhjelmstorget klockan 03.00 den 17 juni.
På kvällen, kring klockan 21, samma datum nådde han resans mål – familjens sommarstuga i västgötska Gullspång.
Men det var inte raka spåret som gällde utan Vidar Jöngren passerade bland annat Norrköping, Ljungsbro, Motala och Askersund.
På flera etapper fick han sällskap av cyklister som ville uppmärksamma hans insamling.
Så här skriver Norrköpingsbon Johan Nordqvist vars son i Östergötland tog rygg på Strängnäscyklisten:
"Min son anslöt i Norrköping och körde sex mil med honom (Vidar) och sen sex mil tillbaka. Patrik är bara 13 år. Men grabben ville vara med för en fin sak samt att han lärde känna Vidar på en tävling där de tävlade ihop och Vidar på ett så snällt och bra sätt pushade och peppade Patrik när han hade det tufft. En riktigt fin kille."
På Vidars Facebook tackar Johan Nordqvist 15-åringen:
"Han gör något helt otroligt, han cyklar 400 km på en dag – inför midsommar – för att samla in pengar till Suicide zero."
Tidningen har sökt Vidar som bett om tid att få återhämta sig och dessutom hänvisar till sociala medier för mer information. Via Facebook-videos har man kunnat se honom lämna rapporter från vägen.
Pengarna som samlats in är långt över den summa (50 000 kronor) vilken Vidar satte upp som mål.
– Efter att ha cyklat 400 kilometer känns det så klart i kroppen, till och med i muskler som jag inte visste att jag hade. Men ännu starkare känns det mentalt efter att ha genomfört en sådan här tur. Ifall någon har känt sig lite mindre ensam i och med min insamling så har det varit värt varenda meter, säger Vidar i ett pressmeddelande.
Vad var det tuffaste ögonblicket under turen?
– Det tuffaste ögonblicket var när jag skulle gå ensam in i motvinden efter Askersund. Att man inte längre hade någon bredvid en som peppade gjorde det hela mycket tuffare. Men jag tror att många som lider av psykisk ohälsa känner likadant, att de står ensamma inför motvinden.
Kommer du göra något liknande igen?
– Jag ser inte det som en omöjlighet att fortsätta driva välgörenhetsprojekt. Men exakt hur, när och var får framtiden utvisa.