Fin afton med askungemannen och fullblodsproffset

Vissa människors möten är liksom av universum förutbestämda. Man förstår det i efterhand. Livssituationer, komplikationer och världshav håller dem åtskilda, men förr eller senare hittar de varandra, och ljuv musik uppstår. Ibland bokstavligen.

Foto: Fotograf saknas!

Sundbyholms slottspark2015-08-30 15:10

När man ser och hör Doug Seegers och Jill Johnson tillsammans känns det som så uppenbart att dessa två, på så många sätt olika typer av människor, hör samman musikaliskt och vänskapligt. Han breddar hennes kunskaper om genuin amerikansk country music och om dess kungar och drottningar, och tillsammans sprider de spelglädje och omtanke omkring sig.

Till slut fick de till de där gemensamma konserterna de längtat efter, och många är vi som är glada för det. Även om jag personligen inte riktigt tycker att de valt de allra bästa pärlorna ur sina respektive kompositioner, saknade några duetter från gemensamma plattan (inte minst Everly Brothers "So sad to watch good love go bad") och hade önskat lite mindre av honky tonk och mer rötter.

Men det blir en riktigt fin swenglish countryafton i Sundbyholms slottspark på lördagskvällen, med två artister som njuter av varandras sällskap och för kvällen är lite extra uppsluppna och fnittriga eftersom detta är sista kvällen på den lilla gemensamma augustiturnén. Kärleken dem emellan är kanske lite extra märkbar eftersom det snart är dags att skiljas. "Mr Cinderella man" (askungemannen) kallar Jill sin vän, medan han ser ömt på henne och säger sweetheart och angel i varannan mening.

De bjuder på såväl bluegrass som Texas swing, såväl Ray Charles som Townes van Zandt, och backas på allra bästa sätt upp av ett gäng fantastiska musiker, inklusive skicklige gitarristen Göran Eriksson och gudomliga Barbara Lamb, Nashville, med sin violin.

Alla imponerar med hur de trakterar instrumenten, men allra mest imponerar fullblodsproffset Jill Johnson, som numera är en genuin entertainer på scenen. Det är fint också att se att Doug Seegers fått tillbaka sitt självförtroende, och höra honom berätta hur kärlekshistorien mellan honom och Sverige helat honom.

"As real as dirt" som de säger i den amerikanska södern. Alldeles säkert ser och hör vi dessa två ödmjuka artister tillsammans fler gånger i olika sammanhang framöver. Men för nu tackar vi för musiken och önskar lycka till med respektive nya musikaliska äventyr, på respektive sida världshavet.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om