För när österrikaren Heinz Heger gav ut "Männen med rosa triangel" 1972 - gjorde han det under pseudonym. Hans bok är en av få vittnesskildringar av hur homosexuella plågades och förnedrades under Hitlers regim. Längst ned på botten i lägerhierarkin placerades männen och tygmärkena, de rosa trianglarna, de tvingades bära var större än de andra fångarnas.
Mattias Brunn har dramatiserat Hegers bok för Riksteaterns räkning och spelar också huvudrollen som den unge österrikaren Josef som grips och förs bort sedan hans förhållande med sonen till en nazifunktionär avslöjats.
I film efter film, bok efter bok har tvångslägrens alla fasor beskrivits. Tortyren, experimenten, nyckfullheten, avrättningarna, gasugnarna och svälten är oss bekanta. Historien känner vi väl.
Ändå lyckas skådespelaren Mattias Brunn berätta den så att brutaliteten och sadismen än en gång sänder chockvågor rakt in i hjärtat.
Föreställningen är i första hand hans. På scenen finns också dansaren Marcus Baldemar som tycks symbolisera någon slags vardagslunk långt ifrån den totalt abnorma situation Josef befinner sig. En kontrast, med blompyssel och danssteg, till lägerlivets ofattbara plåga. Riktigt klok på hans roll blir man aldrig. Inte heller på de glittrande Abba-utstyrslarna och det gyllene tygtrasslet. Men strunt i det. Som helhet är "Männen med rosa triangel" sevärd och stark.
Eva Axelsson