Det är ju faktiskt hemskt tragiskt alltihop. De fria bönderna som beskattas hårt och tvingas till dagsverken. Missväxten, svälten och bonden Svedje som vägrar, kräver sin rätt och tvingas leva som fredlös i skogen. Hans trolovade Botilla, dotter till byns ålderman, Jon Stånge, dränker sig till följd av faderns undfallenhet mot den brutale fogden Borre.
Elände, elände, elände. I tre timmar, framfört av tre aktörer sminkade som clowner som pratar låtsassmåländska med nasala röster på grund av att de röda näsorna klämmer. För den oinvigde kan det låta fasansfullt. Men alla 123 Schtunk-fans förstår att de tre timmarna flög.
Hugskott och infall och interaktion med publiken varvas med musik och skickligt skådespeleri. Över alltihop vilar en ambition att ge liv åt klassiska berättelser. Denna gång var det alltså Vilhelm Mobergs "Rid i natt" som skulle ges liv och göras relevant för dagens publik.
Och på något sätt lyckas trion, trots att det blir lite långrandigt ibland. Historien, som handlar om att stå upp för sin rätt, inte vända bort blicken, inte dagtinga med sina värderingar - helt enkelt inte fega ur och göra det som är bekvämast, är absolut aktuell.
123 Schtunk berättar den på ett sätt som ger publiken många goda skratt på vägen. Dessutom lyckas clownerna med konststycket att locka en yngre publik till teatern. I sanning en god kulturgärning.