Nej, varken ensemblen eller publiken vet riktigt hur det kommer att sluta när de unga tu, Flavia och Flavio lovar varandra evig kärlek utan att först ha vidtalat Flavias pappa. Det är han som är doktorn i fiaskot, en dryg men lite korkad Il dottore, som tänkt sig ett annat parti för sin dotter. Il Capitano heter den tilltänkte maken, en stöddig kille av stridstuppstyp. För just typer och schabloner är en av den gamla komediformen Commedia dell'artes specialiteter.

En annan är att skådespelarna alltid måste vara redo att improvisera. Det faller sig naturligt eftersom Commedia dell'arte spelats på gator och torg, under marknader och festivaler. Skådespelarna lyssnar in vad publiken pysslar med och anpassar pjäs och handling för att kunna fortsätta att behålla uppmärksamheten. Brister koncentrationen är det dags för ett häpnadsväckande krumsprång eller något annat som drar blickarna till sig.

– Kanske händer det något i bakgrunden som vi kommenterar. Eller så säger någon i publiken sånt vi behöver spinna vidare på. Framförallt vill vi inte upprepa oss - då blir det fiasko, säger Amanda Jalmberger med en lätt anspelning på pjäsens titel.

Artikelbild

Vem tjusas inte när Signora går loss i "Nattens drottning" ur Mozarts "Trollflöjten"?

Micke Klingvall har skrivit ett grundmanus, därefter har de fyra aktörerna jobbat fram repliker och akrobatnummer. Musiken har Yosefin Buohler, som både skådespelar, sjunger och gitarrkompar i pjäsen, skrivit - och de fina medeltidsdräkterna i sammet och siden har Amanda Jalmberger både ritat och sömmat.

–Signorans klänning hade jag ett mönster till, men de övriga dräkterna ritade jag upp själv innan jag satte saxen i tyget.

Det gäller helt enkelt att vara allkonstnär för den som satsar på teater. Hårt jobb, osäkra inkomster.

– Men så kul att vi bara inte kan låta bli, säger Teater 7 som fortsätter till Gotland och Medeltidsveckan efter föreställningarna i Eskilstuna.