Tre olika konstnÀrer med tre olika uttryck i tre olika rum inleder konsthösten i TorshÀlla dÀr Maria Nordin, Hans Lindh och Hanna Stahle samsas om ytorna.
Det Àr bara fem Är sedan Maria Nordin gick ut Konsthögskolan i Stockholm, men hon tillhör redan det fÄtal som kan Àgna sig Ät sin konst pÄ heltid.
Storskaliga akvareller med kroppen i centrum har dominerat hennes mÄleri under lÄng tid, ofta i köttfÀrgat hudrosa.
â PĂ„ sistone har jag börjat prova kroppen i förhĂ„llande till landskapet och platsen, berĂ€ttar hon och visar pĂ„ triptyken som hon arbetat fram pĂ„ med sig sjĂ€lv som utgĂ„ngspunkt.
â Jag tejpade upp en rektangel pĂ„ golvet och riggade upp en kamera pĂ„ ett stativ. Med en fjĂ€rrkontroll till avtryckaren i handen kröp jag sedan ihop och gjorde mig sĂ„ liten som möjligt för att fĂ„ plats i tejprektangeln.
UtifrÄn fotografierna börjar sedan mÄlandet.
â Teknik och innehĂ„ll hör ofta ihop, i samspelet skapas en rörelse.
Hans Lindh gick ut Konstfack redan 1952 och har arbetat i en lÄng rad olika tekniker, men pÄ Ebeling visar han nu grafik som hÀmtat inspiration i naturen - och ofta fungerar som en kommentar till mÀnniskans pÄverkan pÄ naturen. I sviten "Efter oss" ger Hans Lindh en bild av Stockholm Är 2584. Dramatens stÄtliga byggnad invid Nybroplan har krackelerat och svepts in i slingrande vÀxtlighet.
Flera av bilderna har hÀmtat motiv frÄn Gotland dÀr Hans Lindh bott varje sommar sedan 1958.
Nepal och Bhutan finns ocksÄ representerade, dit har han reste ett flertal gÄnger, fascinerad bland annat av byggnadsstilen.
â Och för att Bhutan Ă€r ett kungadöme dĂ€r kungen gjort revolution och sett till att landet fĂ„tt en riksdag.
Tros sin mÄngÄriga produktion vill Hans Lindh inte riktigt kÀnnas vid att han skulle vara besjÀlad av nÄgon konstnÀrlig drivkraft.
â Men den stĂ„r ju dĂ€r, ateljĂ©n, sĂ„ nĂ€r man har lust att hitta pĂ„ nĂ„got Ă€r det enkelt att gĂ„ dit...
Hanna Stahles "En plats pÄ jorden/A place on earth" har kommit till lite som en reaktion mot de stora installationer hon arbetat med de senaste Ären.
â Jag lĂ€ngtade efter en skala dĂ€r man inte behöver planera sĂ„ mycket utan kan prova, göra fel och börja om tills man hittar en laddning.
Resultatet Àr en rad smÄ platser pÄ jorden försedda med smÄprylar som Hanna Stahle samlat pÄ sig genom Ären. LÄs, rör, en avloppssil, en nyckel.
â Man kan se det som ett hopkok av mĂ„nga Ă„rs avlagringar. För mig blev det ett sĂ€tt att komma tillbaka till rötterna, till lusten och det roliga och kĂ€nna av varför jag en gĂ„ng valde det hĂ€r yrket.
Hanna Stahles landstycken kan för övrigt sÀttas ihop med varandra, som ett pussel, och bilda ett enda stort landskap, om man sÄ vill.
UtstÀllningarna pÄgÄr till den 18 oktober.