En av de bästa sakerna med fiktion är att man kan uppleva saker utan att vara involverad själv. Som feministisk vrede, till exempel.
Det är ju så jobbigt att gå runt och vara arg hela tiden, glöden riskerar att falna och genusglasögonen att tappa skärpan. Då kan behöva lite boost för att orka fortsätta stångas mot patriarkatet. Själv tar jag gärna hjälp av en bra bok, film eller tv-serie.
Just nu sänder SVT säsong 2 av miniserien "The Bletchley circle". Det är andra vändan för detta utmärkta brittiska kostymdrama med en touch av verklighetsbakgrund i sig.
Titelns "Bletchley" anspelar på Bletchley park, där Storbritanniens kodknäckarelit höll till under andra världskriget. Verksamheten har skildrats på film flera gånger, till exempel i den uppmärksammade "The imitation game" med Benedict Cumberbatch som matematikern Alan Turing. Men många som arbetade med att dechiffrera militära underrättelser var kvinnor, och det är om dem som "The Bletchley circle" handlar.
Serien utspelar sig kort efter andra världskriget och kodknäckarkvinnorna har svårt att finna sig till rätta i den civila världen. Ingen efterfrågar deras särskilda kompetenser, utan de är hänvisade till ett mer traditionellt kvinnoliv. Underskattade och bakbundna av normer och patriarkala strukturer börjar de ändå träffas för att lösa brott. Och allihop får de betala ett pris för sin längtan efter att få använda huvudet.
Serien är både välgjord och spännande och ger rika tillfällen till upprördhet och indignation å karaktärernas vägnar. Allt medan man själv sitter i godan ro i soffan och laddar upp sina genusbatterier.