Det finns hur många superhjältefilmer som helst. Det görs nya filmer om och om igen om samma karaktärer. Tänk bara på Batman, Superman och Spiderman som fortfarande inte är inaktuella.
2008 släpptes två filmer – "Iron Man" och "The Incredible Hulk". Det blev starten för den samling av Marvelfilmer och Marvelserier som har producerats på löpande band. Trots att det är relativt fristående serier och filmer som skildrar de olika hjältarnas historia så finns det ändå ett sammanhållet narrativ som vi långsamt tar oss fram igenom.
Fördelen med filmerna är att man inte nödvändigtvis behöver ha sett allihop för att förstå vad som håller på att hända. Jag har bara sett några stycken av dem och kan utan problem följa med. Det leder självklart till att man kan välja att bara följa sina favoriter och undvika de man inte gillar.
En superhjälte som jag alltid har haft lite svårt för är Captain America. För mig har han varit en töntig, nationalistisk symbol.
Nyligen så hade jag lite tid över så jag surfade in på Netflix och försökte hitta en serie som jag kunde se igenom lite snabbt. Valet föll på "Agent Carter".
Det jag såg var smart och roligt. Det var på många sätt en väldigt vanlig, klassisk actionserie men ändå fastnade jag direkt.
Huvudpersonen är Agent Peggy Carter, brittisk kodknäckare som jobbar på SSR, den amerikanska säkerhetstjänsten, efter andra världskriget. Trots att hon är meriterad och kompetent så får hon de sämsta jobben på den mansdominerade arbetsplatsen, som att hämta kaffe och läsa rapporter. Dessutom är hon mest känd som Captain Americas flickvän och ses som en sämre agent än alla hon jobbar med. Hon får inte ens jobba nattskift, trots att alla andra gör det.
Allt förändras när hennes goda vän Howard Stark ber henne om hjälp med att rentvå sitt namn. Hon dras in i en livsfarlig komplott och får slåss för sin egen överlevnad.
Peggy är rolig, smart och engagerande. Hennes historia är intressant och serien är medryckande. Det är högklassigt skådespel i en snygg tidsepok.
En av mina favoritsaker med serien är när det kommer inslag från olika avsnitt av en radioteater. Eftersom Captain America är en välkänd amerikansk symbol så finns det historier om honom och henne, som alltså har gjorts om till en teater. Berättelserna spelas upp som dialoger i de här radioteaterföreställningarna. Peggy framstår som ett hjälplöst objekt, i kontrast till den kompetenta, välutbildade agent hon är. Det är en snygg pik mot den typen av kvinnosyn som ofta präglar actionserier.
Den serien lyste upp min vecka med det fina manuset, skådespeleriet och kläderna. Redan nästa år kommer dessutom säsong 2, så det är precis lagom att se första säsongen nu.