"Det finns en gräns för hur mycket en kommun kan klara av att bidra med i form av utbildning, arbete och bostäder". Låter det som ett slitet SD-mantra? Det är det inte.
Kommentaren kom från kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna Jimmy Jansson (S) 2012. Då diskuterades planerna på ett asylboende i Hållsta och Jansson påpekade att "det finns andra kommuner som har större möjligheter att bereda plats och som kan ge en bättre integration och där det finns lediga bostäder".
– Jag minns det där och jag fick kritik från både höger och vänster. Men en grundförutsättning för att komma in snabbt i samhället är i regel arbete och språk. Det finns en bred uppslutning kring Sveriges solidaritet med omvärlden, men någonstans haltar det. För hur man än vrider och vänder på det så går det inte att bygga en fungerande integrationspolitik om inte fler kommuner hjälps åt, säger Jimmy Jansson.
I fjol tog Eskilstuna emot 1 136 människor från andra länder enligt Migrationsverkets statistik. Flertalet av dessa hade flytt från krig och förtryck i Syrien, Somalia och Eritrea.
Strängnäs, Flen, Katrineholm, Gnesta, Trosa, Vingåker och Oxelösund tog som en jämförelse emot sju personer fler än Eskilstuna, under samma period – tillsammans.
Tog emot och tog emot förresten. Invandrings- och integrationspolitiken är i allt väsentligt en statlig fråga. Kommuner kan teckna avtal med Migrationsverket beträffande mottagande av ensamkommande barn men det är främst Migrationsverket som på uppdrag av riksdagen, avgör vem som får öppna asylmottagning var. Och den som får rätt att stanna i Sverige väljer själv var den vill bo.
Möjligheten att påverka antalet flyktingar i Eskilstuna med kommunpolitiska instrument är således liten. Sverigedemokraterna, med en starkt uttalad restriktiv invandringspolitik, fick trots det nästan tio procent av kommunalvalsrösterna vid valet 2010.
Enligt SD har Eskilstuna tagit emot för många invandrare. Partiets gruppledare Kim Fredriksson säger att det medfört utanförskap, segregation, bostadsbrist och arbetslöshet.
Alla partier representerade i fullmäktige, utom SD, menar att flyktingmottagande i sig är något av en mänsklig plikt. Att ta emot medmänniskor av solidariska skäl när krig och oroshärdar tvingat människor på flykt må ha ett pris, och kostnader för detta är något man får acceptera.
Men faktum är att flyktingmottagandet i ett strikt ekonomiskt perspektiv varit en plusaffär för Eskilstunaborna. Allt större ansvar har lagts på Arbetsförmedlingen och sedan 2010 har kommunen fått drygt 415 miljoner kronor från Migrationsverket. Enligt prognosen väntas intäkterna från Migrationsverket för 2014 hamna på 94,7 miljoner kronor medan kostnaderna, för bland annat förskola, ekonomiskt bistånd, SFI och ensamkommande barn, beräknas till 90,4 miljoner.
– Jag kan bekräfta att Eskilstunas intäkter för flyktingmottagandet är större än kostnaderna. Dessutom ökar stats- och utjämningsbidraget i takt med att befolkningen ökar, säger kommunens ekonomidirektör Tommy Malm.
Samtliga partier utom SD välkomnar etniska olikheter som sådana och vill i olika grad stötta hemspråkkunskaper samt värna sedvänjor och traditioner.
SD:s paroll är att invandrare ska ta seden dit man kommer och med politiska instrument, exempelvis neka föreningsstöd till invandrarföreningar, styra mot "det svenska", vad nu det är.
Något universalverktyg för lyckad integration tycks inte finnas. Alla är dock överens om att ett arbete underlättar processen avsevärt och flera av partierna vill bekämpa bostadssegregationen med mer blandad bebyggelse.
– Varje person som kommer till Eskilstuna är en tillgång, oavsett om de kommer från ett annat land eller från grannkommunen. Min tes är människor ska lära sig språket, komma i arbete, bli involverade i samhället och att var och en ska bidra med det den kan, säger Jimmy Jansson.