Den tyska nationalparken sachsiska Schweiz bågnar av gigantiska “pelare”. Men just vid orten Bastei känns dessa sandstensklippor fler, högre och väldigare. Mitt i festen av oförglömliga vyer tronar den världskända stenbron i Bastei, omgiven av spektakulära klippor och vidöppen blick över nejden och floden Elbe. Drygt två miljoner turister lockas årligen hit. Ändå är området knappt känd i Sverige, antagligen av historiska skäl. Sachsiska Schweiz ligger nämligen i forna Östtyskland och var bortom järnridån fram till Tysklands återförening 1990. Pikant nog blev DDR:s näst sista beslut att höja områdets status från naturskyddsområde till nationalpark. Det sista beslutet var att upplösa republiken.

Topparnas topp

Det finns mer som är speciellt med sachsiska Schweiz, säger Henry Reinke på nationalparkcentrumet i Bad Schandau.

Artikelbild

| Panoramat från Schrammsteinaussicht kan ta andan ur en.

Ingen annan nationalpark i Central- eller Nordeuropa har liknande sandstenstoppar. Här finns 400 kilometer vandringsled, 50 kilometer cykelled och 1 101 sandstenstoppar – varav 760 är öppna för bestigning. En sådan koncentration är ytterst ovanlig, säger han.

Ändå krävdes en lycklig slump för området att etablera sig som ett turistmål. På 1700-talet besöktes platsen av två schweiziska konstnärer. De blev hänförda av den dramatiska naturen, så till den milda grad att de gjorde kopparstick och kallade området för sachsiska Schweiz, efter det egna hemlandet. Konstverken ställdes ut till allmän beskådan på gallerier i närliggande storstaden Dresden och det tog skruv.

Porös och känslig

För 90 miljoner år sedan var området som sträcker sig mellan Tyskland och Tjeckien en enda 4 000 meter hög sandstensplatå. Genom åren har stenen tryckts ihop medan regn och vattenströmmar har slipat bort betydande delar av det porösa berget. De mer beständiga resterna är dagens sandstensklippor som vi kan beundra, bestiga eller klättra på.

Artikelbild

| Pilsnerpaus i Tjeckien under cykelturen längs Elbe.

Vi måste komma ihåg att sandsten är porös och känslig också för stora temperaturväxlingar. Nyligen har stenar lossnat i närheten av Bastei på vintern. Så även om vi gör allt vi kan för att nationalparken ska vara intakt är det nog en tidsfråga innan allt försvinner. Ingen vet vad som händer om 10 000 år, säger Stefanie Engelbrecht på nationalparkcentret i Bad Schandau.

Trolskt skimmer

Artikelbild

| Lättcyklat på Elbes radweg.

Redan nästa dag beger vi oss till Rathen, en gullig och rofylld liten stad vid Elbe. Vi står i centrum och blickar över äppelträd, praktfulla balkongblommor och korsvirkeshus. Nyfikna på en sevärdhet med svensk anknytning knallar vi mot ravinen Schwedenlöcher.

Ju längre upp vi klättrar i trapporna genom ravinen, desto mer förundras vi över denna naturens katedral. Här finns mossklädda klippor med trolskt skimmer, väderbitna tallar med synliga långa rötter och vridna stammar som förmår stå pall mot hårda vindar på utsatta klippor. Nästan överallt finns håligheter, perfekta att gömma sig i. Det var exakt vad bönderna i närliggande Rathewalde gjorde för att rädda sig och sina tillhörigheter i säkerhet när byn attackerades av svenska soldater i augusti år 1639. Därav namnet Schwedenlöcher (Svenskravinen).

Artikelbild

| Det är lätt för vandrare att korsa floden Elbe, här finns gott om färjor och båtar. I bakgrunden syns några av Schrammsteines imponerande klippor.

Det tar ett par timmar längs med stigar, trappor och stegar för att nå Schrammsteinaussicht, 417 meter över havet. Men vilken utsikt! Jag tar sats och ställer mig högst upp på klippan med svindlande 360-gradig panorama. Närheten till den lodräta avgrunden någon meter bort känns ända in i magen.

Mot Tjeckien

Artikelbild

| Naturen i sachsiska Schweiz är dramatisk.

Dagen efter blir aktiviteten ytterst jordnära – en cykeltur från Bad Schandau utmed Elbe till Tjeckien. Den flodnära vägen är asfalterad. Emellanåt distraherar storslagna sandstenspelare på andra sidan floden. Halvannan timme senare sitter jag på uteserveringen Dolni Grund i den lilla tjeckiska orten Dolní Žleb. Barn hoppar i vattnet från en liten färja med huvudet före. Bordsgrannarna äter en matig soppa med bröd och häver i sig en halvliterssejdel alldeles prima och kall tjeckisk pilsner. Lika bra att ta seden dit man kommer.

Vi cyklar tillbaka och tar färjan över till den pittoreska lilla tyska byn Schmilka, varifrån färden fortsätter på andra sidan Elbe.

Artikelbild

| Tallen med vriden stam på toppen av en sandstensklippa är en riktig överlevare.

Sedan tar vi avsked från sachsiska Schweiz genom att återvända till Bastei. Denna gång i skymningen, när turistflockarna har dragit i väg sedan länge. Men vi livas upp av sorl, glada rop och sakrala tongångar från kvällens operaföreställning på friluftsteatern i närliggande Rathen. Skymningen i Bastei har magiska dimensioner.