Den eviga staden stinker. För Roms mänskliga invånare är odören av ruttnande pizzakanter, spagettirester och fruktskal kväljande, men för råttor, fiskmåsar och vildsvin är det en ljuv doft som förebådar festmåltid.

Den italienska huvudstadens pågående sopkris har länge varit ett irritationsmoment. I den rådande värmeböljan har den också utvecklats till en potentiell smittorisk.

Roms överläkare Antonio Magi har utfärdat en hygienvarning, och varslar om att denna kan komma att uppgraderas till en hälsovarning i takt med att bakterier sprids när djurens avföring ackumuleras på gatorna.

Kostsamma sopor

Som om inte sopstank, skadedjur och sjukdomar vore nog att förtörnas över finns ännu ett rött skynke för huvudstadens skattebetalare – slöseri.

Enligt en rapport från stiftelsen Openpolis är Rom den italienska stad som lägger överlägset störst summor på hantering av hushållsavfall, hela 6 300 kronor per boende och år, långt högre än de 3 700 kronor per person som andraplacerade Venedig årligen pungar ut.

I tisdags lovade Roms borgmästare Virginia Raggi landets miljöminister att lösa krisen "inom 15 dagar". Frågan är bara hur hon ska gå till väga. En av Roms tre soptippar har stängt medan resterande två har eldärjats under de senaste månaderna. Och stadens två rötgasanläggningarna har dragit ned på verksamheten för underhåll.

"Borgmästarens fel"

Enligt den katolska nättidningen Crux försöker Raggi blidka befolkningen genom ökad kameraövervakning. Syftet är att sätta dit zozzoni – "smutsiga typer" som slänger sopor på gatorna. Men många stadsbor menar att borgmästaren i stället borde skärskåda sin egen insats.

Självklart är det borgmästarens fel. Du kan verkligen inte lägga skulden på de boende, säger 50-årige Salvatore Orlando.
Vi producerar avfall, vi kastar det och staden måste hämta det. Det är glasklart. Vi betalar skatt för det.