Det har spekulerats om det en tid, även på vår debattsida. Men nu är det officiellt: Grafikens hus ledning har inte låst sig för att bygga upp den nya verksamheten i Mariefred. Ja, att det nya Grafikens hus ska ligga på orten är inte ens en utgångspunkt. Det hela motiveras med att verksamheten behöver en bättre basfinansiering – läs ett större offentligt bidrag – och starkare besöksunderlag.
Ur det perspektivet är placeringen i Mariefred inte optimal. Trots sitt idylliska läge är orten något av en avkrok, vid sidan av de stora transportstråken. Den som inte känner till Grafikens hus och målmedvetet söker upp det "råkar" inte hamna där. Strängnäs kommun är i sin tur för liten för att tillhandahålla en ekonomisk bas för en fristående kulturinstitution av det här slaget.
Skälen till att låta Grafikens hus vara kvar i Mariefred är ändå tillräckliga. Det främsta är det starka lokala engagemanget kring verksamheten. Grafikens hus uppstod som ett Mariefredsprojekt och är i dag nära förknippat med Mariefred. Den krets besjälade Mariefredsbor som till stor del bär upp institutionen kan inte flyttas med till en annan ort. När allt kommer omkring finns det ett ansvar från Grafikens hus ledning gentemot dessa människor. Stödet från föreningslivet förutsätter att bolaget ger något tillbaka, och nu vill Mariefredsborna ha tillbaka sitt Grafikens hus. Så enkel är den moraliska aspekten.
Och säga vad man vill om kundunderlaget, i Mariefred sticker Grafikens hus ut. I en större stad, för att inte tala om en storstad som Stockholm, drunknar det i mängden av kulturverksamheter – åtminstone för den som inte är insatt i grafisk konst.
Med det sagt bör de ekonomiska utmaningarna för en återstart tas på allvar. Här bör många hjälpas åt. Regionförbundet Sörmland anslog i veckan 200 000 kronor, vilket är bra men det borde ha gått att tillföra mer. Folkpartiet hade föreslagit en miljon – att FP-ledamoten Thomas af Bjur är Mariefredsbo bidrog säkert. Det hade varit en fullt rimlig summa.
Strängnäs kan möjligen anslå en slant utöver de 400 000 kronor som kommunen tillförde Grafikens hus i år. Landstinget kan bidra med mer likaså staten.
Grafikens hus ledning bör i sin tur backa ett steg och klargöra sina prioriteringar. Extra medel för att täcka kostnader för en återstart är en sak. Däremot vore det olyckligt om det skapades ett intryck att Grafikens hus utnyttjar branden till att mjölka offentliga bidragsgivare på pengar till löpande drift och spelar ut orter och kommuner mot varandra.
Så något helt annat. Sven Hirdman, tidigare svensk Moskvaambassadör, uppmanar på gårdagens DN Debatt till ”ett verbalt eldupphör” om Ukraina. Stora delar av västerländsk press har ”ägnat sig åt en överdrivet skarp kritik av president Putin och Ryssland” skriver han bland annat och ber oss förstå den ryska ledningens bevekelsegrunder. Hirdman gör en historisk exposé över banden mellan Ukraina och Ryssland och ryssländarnas känslor för Sevastopol, Krim och Ukraina.
Om det har skrivits mycket på denna sida, dock inte så mycket om Sven Hirdman. Efter att ha lämnat sin ambassadörspost 2004 har han ägnat sig åt bland annat skogsaffärer i Ryssland, som är en mycket statsnära verksamhet. Han sitter med i Board of Trustees för Moskvauniversitetet MGIMO, det som nyligen sparkade en professor för hans kritik av Rysslands annektering av Krim. I styrelsen har Hirdman sällskap av en hel rad ryska höga statstjänstemän och regimnära affärsmän. Ordförande är Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.Hirdman biter inte den hand som föder honom.