När ansökningshandlingarna ett par år senare återigen skickades in var det däremot tvärstopp. De betyg som förut räckt, var nu långt ifrån tillräckliga. Innan ordet var uppfunnet insåg jag vad jag drabbats av – betygsinflationen.
Från 1997 till 2007 ökade andelen elever som fick slutbetyget 20,0 alltså MVG i alla ämnen, 28 gånger. Andelen som hade 19,0 eller högre ökade under perioden mer än sex gånger. Samtidigt visar diagnostiska test vid de tekniska högskolorna att studenternas ingångskunskaper blir allt sämre. Och i internationella jämförelser sjunker de svenska elevernas kunskaper allt längre ner på listorna. Visst kan elever plugga hårdare i dag. Men att det handlar om en inflation i höga betyg råder det inget tvivel om.
Under tre år ska Skolinspektionen på uppdrag av regeringen granska betygsättningen av grundskolan och gymnasiets nationella prov. Genom en objektiv bedömning av prov som redan rättats på skolan, ges en uppfattning om betygssättningens träffsäkerhet. På måndagen presenterade resultatet av Skolinspektionens andra omrättning. Resultatet är deprimerande. Sättet som proven bedöms varierar kraftigt från lärare till lärare. Vissa rättar hårt, men fler ger glädjebetyg. I uppemot 50 procent av de undersökta proven i svenska B visar det sig att ursprungsläraren och skolinspektionen bedömt provet så olika att det resulterat i två olika betyg.
Därutöver visar rapporter från Skolverket att även hela kursbetyg sätts i överkant. På vissa skolor får så mycket som drygt 55 procent av eleverna ett högre betyg på kursen än vad de förtjänat enligt det nationella provet. På andra skolor är siffran noll. Å ena sidan råder det betygsinflation, å andra sidan kommer den inte alla till del.
För att återigen få en skola som bedömer alla elever på samma grunder måste betygssättningen stramas upp, och det kraftigt. Som ett första steg kan objektiviteten när det gäller rättningen av de nationella proven öka. Förslag om att göra proven anonyma samt byta dem skolorna emellan för rättning ligger redan. ”Jag är beredd att vidta de flesta åtgärder för att strama upp detta”, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till DN på söndagen. En lika välkomnad som nödvändig ambition.
I höst införs det nya sexgradiga betygssystemet baserat på bokstäver. Förhoppningsvis kommer den utökade mängden nivåer ha en sådan inneboende struktur att betygen per automatik blir mer rättvisande. Att det näst bästa betyget återigen blir något att stoltsera med, och inte liksom i dag, en black om foten i jakten på drömutbildningen. Risken är dock överhängande att historien upprepar sig frförra gången då betygssystemet skulle ändras: Högsta betyg som snudd på omöjligt att få vid införandet, för att över tid delas ut allt mer lättvindigt. Ytterligare en generation kommer då se intagningen till högskolan mer som ett lotteri och en effekt av skolvalet, än som en belöning för nedlagd flit.
När två kompisar från olika skolor har samma avgångsbetyg vid studentexamen – trots att den ene gled igenom gymnasiet utan många timmars studier medan den andre ägnade helger och nätter åt detsamma – är det i dag inte främst ett mått på den enes begåvning och den andres relativa dumhet, utan på ett godtyckligt betygssystem. Effekten får den enskilde eleven bära, med livsavgörande konsekvenser för framtida yrkesliv.
Oppositionen, C, KD och Folkpartiets ungdomsförbund förespråkar möjligheten att överklaga satta betyg. Det generella argumentet är att betygssättning är myndighetsutövning, och som all sådan ska den kunna överklagas om grunderna för bedömningen upplevs som felaktiga. Att Björklund förhåller sig kritiskt till detta är djupt olyckligt. Betygslotteriet är demoraliserande och rättsosäkert. Det är dags att politiker tar det på allvar.