Lars Kilström, reporter. Foto:

Hantverkare har ersatts av fotbollsnomader

Krönika av Lars Kilström

Jag minns den nästan som i går – min allsvenska fotbollsdebut. Som åskådare förstås.

Det var i juni 1977 på Fredriksskans i Kalmar. Hemmafavoriterna, tillika mitt favoritlag, tog emot AIK. Eller om det möjligen var Elfsborg.

Men seger blev det hur som helst mot ett svartgult motstånd.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Kalmar FF sponsrades av en lokal jätte i konfektyrbranschen. Spelarna kastade därför upp godispåsar bland publiken inför avspark.

Allting kändes väldigt lokalt.

Så även spelartruppen. Lirarna i Kalmar kom ofta från rena bonnhålor på Öland, i norra Blekinge eller i östra Småland.

Det var så det såg ut på den tiden. Öster, ofta ett topplag på 1970- och början av 1980-talet, dammsög mörkaste Småland på talanger.

Halmstad BK, som vann SM-guld både 1976 och 1979, hittade talanger längs Hallandskusten och några mil in i landet.

Apropå 1979 – det året spelade Malmö FF final i Europacupen mot Nottingham Forest. Jag tror att varenda lirare i MFF hade fått sin fostran i Skåneklubbar.

På den tiden kunde en toppklubb värva en spelare från division 3 eller division 4. Spelaren var sedan ordinarie i samma allsvenska lag i ett decennium innan cirkeln slöts i moderföreningen, kanske som spelande tränare. Under hela karriären arbetade han mer eller mindre heltid som snickare eller rörmokare för att sedan pendla tre–fyra mil till träningarna.

Nu ser fotbollskartan, och verkligheten, väldigt annorlunda ut.

Det finns knappast en spelare i högsta serien som inte är heltidsanställd av klubben. Att bygga lag har fått en helt annan innebörd.

Trupperna brukar bli klara i sista stund inför säsongerna, om ens då. Det kan nämligen ske stora förändringar även under sommaren då nästa transferfönster öppnar.

Hur som helst – klubbar får erbjudanden från agenter och låter flyga in provspelare från alla möjliga och omöjliga platser – vi kan kalla dessa för fotbollsnomader.

Många av prospekten är säkert i dålig kondition när de anländer, håller inte måttet oavsett och skickas iväg efter en vecka.

Ibland kan det dock säkert finnas ett eller annat guldkorn.

När även lag i division 2 och division 3 är beroende av långväga värvningar och lån från högre divisioner känns det som en tråkig utveckling.

Eller är jag en så kallad bakåtsträvare?

Här på Fredriksskans, såg jag min första allsvenska match sommaren 1977.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

Krönikafotboll
Relaterat