Otilia Bogen Foto:

Insikten slog ner som en bomb

KRÖNIKA AV OTILIA BOGEN

Häromveckan insåg jag att jag, med mina nyss fyllda 29, inte längre kan räkna mig som ungdom.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Det var inte någon som sa det till mig, utan det var en insikt som slog mig med full kraft vid ett besök i en svensk klädkedjas butik. Jag brukar strosa runt där några gånger om året och spana in utbudet även om jag sällan får med mig något hem. Jag anser mig ha min egen stil, men faller ibland för de stora kläddrakarnas modenycker. Precis som vanligt styrde jag stegen direkt till ungdomsavdelningen, men den här gången var det något som kändes fel.

Efter tre varv bland de överfulla klädställningarna insåg jag att jag inte var målgruppen längre. Kanske hade jag redan lämnat den för flera år sedan, utan att jag märkt det. Men den här gången blev det plågsamt tydligt: inte ett enda plagg tilltalade mig.

Den dagen tänkte jag efter och kom på flera andra områden där jag numer uppfyller vuxenkriterierna. Till exempel orkar jag inte längre äta största glassen utan att må lite illa. Redan för tre år sedan köpte jag en praktisk och varm vinterjacka i stället för en snygg. När jag går på konsert blir jag irriterad av att huvudartisten kliver på scenen först tre timmar efter tiden på biljetten, och jag överväger att välja sittplats nästa gång. Under en dag på stranden blir det möjligtvis ett enda pliktskyldigt dopp, utan att blöta ner håret, i stället för fyra–fem eller fler. Och så somnar jag på soffan mitt i filmen, som min mamma alltid gjort.

Jag undrar vad som kommer härnäst. Kanske börjar jag samla på frimärken?

Läs mer om dessa ämnen

Krönika

Mest delat denna vecka