Mathias Ståhle Foto:

Kaffe, pappmuggar och fördomar

Krönika av Mathias Ståhle
annons

Det sitter en kille i alldeles för varm munkjacka på marken utanför kaféet när jag ska köpa mitt lunchkaffe. Huvudet hänger lojt på honom. Han ser helt passiviserad ut.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Bredvid honom på trottoaren står en pappmugg, och jag kommer på mig själv med att tänka att han inte borde sitta där och tigga om han har råd att köpa sådär dyra kläder.

För visst är det där en märkesjacka?

Han har nån jävla guldklocka på armen också. Eller om det är ett dyrt armband. Ibland fipplar han med en androidtelefon som är stor som en fotbollsplan.

På det där sättet kommer du knappast att få några pengar, tänker jag skadeglatt.

Vad det nu angår mig, om han får pengar eller inte?

Tydligen anser en liten del av mig att det gör det i alla fall, för jag känner fortfarande ett stygn av irritation mot den unge mannen som sitter lojt på trottoaren.

— Kommer du eller? ropar en ung tjej på andra sidan gatan.

Hon ser ut som typisk Östermalmstjej. Shorts, märkeskläder och skyhöga klackar.

Killen i munkjackan reser sig, borstar av jeansen och ler. Han dricker ur den sista skvätten av sin latte och omfamnar henne med en sån där kindpuss som knappt känns.

— Har du väntat länge?

— Ja! Jag höll nästan på att somna, säger han på vårdad överklassvenska innan de promenerar iväg mot sin dejt eller vad de nu var på väg till när jag bestämde mig för att alla som sitter ner med en mugg i handen är tiggare.

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaTiggeri
annons

Mest delat denna vecka