Lars Kilström misstog först grävlingen för en katt. Foto:

Katten, jag såg fel, det var en grävling ...

Krönika av Lars Kilström

Ni som brukar läsa våra sidan 3-krönikor kanske drar er till minnes att jag skrivit om några oväntade möten med djur.

Dels en älg som höll på att meja ner oss hemma i Anderssons trädgård i Strängnäs, dels en stor fisk som landade på framrutan på mammas Golf.

Bägge händelserna daterar sig till 1980-talet.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Men jag har "konfronterats" (nåja) med djur vid senare tillfällen också.

Till exempel sommaren 2006 när jag badade i en insjö strax söder om Eskilstuna.

Befann mig på relativt djupt vatten när jag kände något plastlikt kring min vänstra armbåge.

Min första tanke – ett barn har tappat en leksak som flutit iväg.

Men där fanns ingen leksak.

I stället tittade jag neråt och såg en orm dyka förbi några ynka centimeter framför badbyxorna.

Fick nästan känslan av att snoken (för det var väl just en sådan?) tittade hånfullt på mig.

Det var ingen rolig upplevelse oavsett.

Blir du nyfiken på de andra djurhistorierna?

Kilström om älgen i Anderssons trädgård ► Det gick vilt till på skolavslutningen

Kilström om fisken som landade på framrutan ► En flygande fiskehistoria

Ett oväntat möte finns även att berätta från sommaren som gått.

En kväll i slutet av semestern gick jag ut på balkongen i Finninge där jag bor.

Det började skymma men jag kunde ändå se hur en katt satt och kalasade på växter i trädgården under mig.

Eller vad det en råtta som infångats?

Nej, det fanns faktiskt varken någon mus (tror jag) eller katt där några meter bort.

Jag hade sett fel.

Det var en livs levande grävling som förirrat sig in på grannens domäner.

Grävlingar brukar man ju annars bara se när de ligger livlösa längs med våra vägar, främst E 20.

Arten har rykte om sig att vara stryktålig och kunna bitas ordentligt.

Av det senare skälet ville jag inte gå ut och ta bilder på nära håll, utan nöjde mig med att stå på balkongen och använda mobilen.

Efter några knäpp klappade jag i händerna för att skrämma iväg inkräktaren. Av någon anledning tänkte jag att han kanske kunde bli farlig för kvarterets alla katter.

Nästa dag berättade jag för grannen under, som för övrigt är kattägare, om den ovanliga och oväntade synen.

Men i stället för att hoppa till svarade hon: Jag såg grävlingen också, den skrämde mig inte, det är väl trevligt med djur!

Om inte annat fascinerande.

Läs mer om dessa ämnen

SträngnäsDjurKrönika

Mest delat denna vecka