Lugnare när jag och Lundgren sommarjobbade i kyrkan

Krönika av Lars Kilström

Olof Palmes mördades, i nuvarande Ukraina inträffade ett kärnkraftshaveri, kung Carl XVI Gustaf fyllde 40 och Argentina vann fotboll-VM bland annat tack vare Guds hand ...

Allt detta inträffade 1986, då jag för övrigt tog studenten vid Thomasgymnasiet.

Den sommaren och flera andra somrar arbetade jag extra som guide/vaktmästare i Strängnäs domkyrka.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

En dag, som jag vill minnas var regnig, berättade den dåvarande klockaren att det fanns någon form av hotbild mot byggnaden.

Den person vi skulle vara uppmärksam på hade ett ovanligt namn, vill jag minnas.

Vi fick se ett svartvitt porträtt på den av polisen välkände mannen.

Det var inte så att kyrkan behövde bommas igen men någon form av åtgärder vidtogs nog.

Men så vitt jag vet blev det aldrig allvar av hotet.

Och mer dramatik än så upplevde inte jag under de fyra (eller möjligen fem) åren som jag tjänstgjorde i en av Sveriges cirka 15 domkyrkor.

Vi sålde vykort och små guidehäften på olika språk, pratade med turister, höll i visningar, gjorde rent mattan under ljushållaren och fick ibland hoppa in och utföra uppgifter i samband med gudstjänster.

Passen var under högsäsong i regel fem timmar långa och vi jobbade antingen 9–14 eller 14–19.

Med undantag för en pensionerad militär var vi mest ungdomar som arbetade för att få ihop lite fickpengar.

Jag minns att en av mina kolleger hette Christofer Lundgren.

Drygt tre decennier senare tjänstgör han som domprost på samma arbetsplats och har de senaste dagarna ofrivilligt hamnat i rampljuset.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

Christofer Lundgren, domprostSträngnäsSträngnäs domkyrka
Relaterat