Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Eva Burman.

Mörkande media och hotade värden

Lördagskrönika av Eva Burman

"Varför skriver ni inte ut namn", "Varför mörkar ni sanningen", "Ni skriver bara ut namnet för att det är svennar." Den typen av kommentarer blir allt vanligare efter en publicering. Det spelar i stort sett ingen roll vad vi skriver om. Det är alltid invandrarnas fel.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Obegripligt för en utgivare, då det är helt andra bevekelsegrunder än etnicitet som avgör en namnpublicering. Tvärtom.

Men den här typen av kritik mot medier och journalister har ökat de senaste åren. Självklart finns det en agenda som orkestrerar polariseringen, där i bakgrunden. Och precis som påverkansoperationer syftar till, blir det ett självspelande piano.

Regeln vid en publicering är att vi ofta vet långt mycket mer än det vi publicerar. Men med pressetiken, som ska fungera som ett självsanerande system, hejdar vi oss och väljer bort.

I dag, när "sanningar" sprids med vindens hastighet i sociala medier, hamnar vi bland i helt omöjliga situationer när alla redan "vet". Trots det måste vi som publicister utgå från den egna publiceringen, alltid och hela tiden. Vad andra gör är oväsentligt.

Så varför får vi allt oftare höra den här typen av argument?

Självklart för att man vill misskreditera journalistiken. I förlängningen vända förtroendet från de fria och granskande medierna för att möjligen, till slut, kunna lagstifta bort det fria ordet. Så sker i Polen, Ungern och Turkiet. I vårt grannland Danmark har SD:s motsvarighet, Dansk folkeparti, lyckats montera ner public service och kräver dessutom att musiken i public service i huvudsak ska vara dansk, och att kristendom som religion måste betonas.

Det är svårt att säga vad som ska hända med våra fri och rättigheter som våra föräldrar slagits och kanske till och med dött för. Det finns egentligen lite som talar för att världen är på väg mot ökade fri- och rättigheter.

Ingenting. Tyvärr.

Vi får sätta vårt hopp till våra barn, en generation som sägs vara betydligt mer värderingsdrivna. Kan de, likt Greta Thunberg, ta upp kampen för den liberala demokratin så har vi kanske en chans. Men i det sammanhanget finns det skäl att tvivla. Veckans rapport om ungdomars förmåga att skilja nyheter från reklam gjorde åtminstone mig konfunderad. 90 procent klarar det inte.

Detta i en värld med AI, algoritmer, falska nyheter och medvetna påverkansoperationer som syftar att stjälpa demokratier över ända.

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

JournalistikPressetikPressfrihetSociala medier
Relaterat