Joakim Serrander, reporter och fotograf på Strengnäs Tidning.

Varför inte en låglandstapir

Krönika av Joakim Serrander

Jag makar mig upp från det behagliga ryggläget, slår upp ögonen och försöker vänja mig vid det starka ljuset. Inledningsvis hör jag bara barnskrik och det första jag ser är en dödskalle, ett par reptiler och något som är misstänkt likt ett järnkors.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Eskilstuna-Kuriren och Strengnäs Tidning med journalistik.

Har jag vaknat upp hemma hos Hades? tänker ni kanske. Nej, det är en vanlig semesterdag på badstranden. Jag kikar varvet runt och konstaterar att en klar majoritet av mina solbadande filtgrannar är tatuerade. Nu är det inte bara okristliga symboler och hungriga predatorer som täcker stora delar av deras kroppar. Här finns också en och annan Kevin och Jasmina i krusidullstil, födelsedatum med romerska siffror, tribaler, klätterväxter, dolkar och bredsvärd.

Jag känner mig nästan lite naken när jag halvligger där utan något bläck på huden. Som snabb tröst kommer jag att tänka på vad min vise gamle far skulle ha sagt om jag vågat mig hem med något dylikt på skinnet: Men snälla Jocke, det där ser väl ända för gräsligt ut. Hade det inte varit bättre att låta bli?

Jo, han har så klart rätt som vanligt, men jag kan ändå inte låta bli att leka med tanken på vad som skulle etsas in om jag tog steget i fel riktning, så att säga. Diverse pin-koder och lösenordet till mitt så sällan använda Apple-id skulle vara bra i mitt fall, men tyvärr kanske mindre lämpligt.

Jag försöker återmemorera mitt senaste besök i Parken zoo för att komma på ett lämpligt djurmotiv. Man vill ju inte ha något som alla andra redan stoltserar med på överarmen. Lejon, tigrar och ormar är därför uteslutet. Jag minns att jag blev stående och kikade en bra stund på en rofyllt betande låglandstapir. Vilken sköning. Kort svans, snabelliknande mule och rörliga öron. Så klart oslagbar och den skulle jag nästan säkert bli helt ensam om.

Jag lutar mig igen, sluter ögonen och har nästan redan bestämt mig.

Läs mer om dessa ämnen

Krönikanöje