Hybrid mellan varg och hund är mycket ovanliga säger en forskare, fallet i Bie är det första i Sverige. I dag finns ingen inblandning av hund i den skandinaviska vargstammen – bortsett från det i Bie fortsätter forskaren. På en plats i landet, i Bie där vargstammen är mindre än i varglänen och där jakthundar vistas mer sällan än i dessa län, där hände det, en parning i vilt tillstånd. En vargtik parar sig med en älghund eller viltsvinshund (jakthund) vilket resulterar i valpar. Inte på någon annan plats i Sverige har det hänt säger forskarna. En forskare är så övertygad att han lovat att äta upp en hatt om det förhåller sig så, mer övertygande vore om han hänvisat till resultatet från oklanderlig vetenskaplig forskning.

En annan forskare säger i Eskilstuna-Kuriren att forskningen inte har klarlagt vilka faktorer som gör att hundar och vargar ibland kan få valpar och fortsätter, vad som avgör vad som sker om mötet trots allt leder till valpar vet inte forskarna. Hur kan de då dra de slutsatser som de gör, inga fler hybrider i Sverige? Forskare anser också att hundar i de flesta fall inte springer lösa i skogen. Det hände i Bie och mycket oftare i varglänen Värmland, Dalarna och Gästrikland att hundar gör det.

I en motion i riksdagen 1997/98: Jo 504 rubricerad Varghybrider föreslår kända namn inom Miljöpartiet att det skall vara förbjudet att avla fram korsning mellan varg och hund. Ett förslag som senare blev lag. I den framgår att antalet varghybrider uppskattades till mellan 200–1500 i Sverige. I USA fanns då 80 000-600 000 individer. Där kunde man dagligen läsa om tragiska händelser med varghybrider inblandade.

Länsstyrelsen i Södermanland har ansökt om extra resurser från Naturvårdsverket för att kunna få vetskap om hur många och vilka vargar som rör sig i Södermanland, har man den kunskapen i landets övriga län? Enligt forskare på Grimsö finnas uppgifter där, varför frågar inte länsstyrelsen Grimsö?

Än så länge måste vi betrakta vargforskningen som helhet som tvivelaktig, faktiskt ovetenskaplig i synnerhet när vi får vetskap om vilka brister som finns i forskningen och vilka slutsatser som man ändå drar och för till torgs. Annan forskning publiceras och granskas både nationellt och internationellt, hur förhåller det sig med den Svenska vargforskningen?

Var finner vi sanningen?