Debatt Kompetensbrist har länge varit en akut fråga för stora delar av näringslivet. Ännu finns inga tecken på någon förbättring. Företagen i vår egen bransch, trä- och möbelindustrin, har under de senaste åren anställt flera tusen nya medarbetare, men det betyder inte att kompetensbehoven är fyllda. Fram till 2022 behöver branschen rekrytera uppskattningsvis 8 000 personer, detta samtidigt som rader av andra branscher också med ljus och lykta söker medarbetare.

Det finns åtskilliga exempel på företag som bromsas i sin expansion på grund av svårigheter att klara kompetensförsörjningen. Man tvingas tacka nej till beställningar som i stället hamnar hos konkurrenter på orter med bättre fungerande arbetskraftsförsörjning eller utomlands.

Sveriges politiska ledning har tyvärr inte fått frågan om kompetensförsörjning att lyfta på agendan. Vi väntar på politiska initiativ på nationell nivå och på konkreta förslag. Kompetensförsörjningen behöver få sin lösning nu, inte i någon obestämd framtid.

Kommunerna har förstås också en viktig roll. Många av dem bortser från den potential som ligger i samarbete med grannkommunerna. Med gemensamma krafter kan man säkerställa att angelägna utbildningar kan genomföras och att kvalitetsnivån blir tillräckligt hög. Samverkan i alla led är drivmedlet för en framgångsrik utbildning där individerna, företagen och hela samhället står som vinnare. Ett antal kommuner har hittat fungerande modeller för denna samverkan som är väl värda att låta sig inspireras av.

Alla former av yrkesinriktad utbildning måste sättas in i ett långsiktigt perspektiv och inte bara uppmärksammas då en högkonjunktur skapar extra stora behov av yrkesutbildade medarbetare. Vi inom trä- och möbelbranschen ska vara självkritiska. I tider med ett begränsat rekryteringsbehov har vårt engagemang för utbildningssatsningar varit för svagt.

Företagen har rätt att förvänta sig att samhället tillhandahåller relevant utbildning när det gäller grundläggande yrkeskunskaper. Finansieringen ska ske skattevägen. För den praktiska utformningen av utbildningen ska arbetsgivarna självklart involveras och planeringen ska ske i god samverkan. Ser vi däremot till specialistutbildningar är det de enskilda företagen eller ibland grupper av företag med likartad inriktning som bör svara för dessa.

Ett väl fungerande forum är Teknikcollege som funnits i 15 år och som aktivt backas upp av ledande arbetsgivarorganisationer, bland andra TMF, och fackliga organisationer. Flera tusen företag från alla delar av Sverige är engagerade.

Det finns dock ingen enkel standardlösning för att nå balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. Kompetensförsörjning är och kommer av allt att döma att förbli en trång sektor under lång tid framöver. Bred samverkan är nyckeln till att komma närmare en lösning.