Nu har Högsta Förvaltningsdomstolen slagit fast att det är okej för kommuner att förbjuda tiggeri. Så nu är det stopp för tiggeri i Vellinge kommun. Snart även i andra kommuner. Till exempel vår grannkommun Katrineholm där S och M styr i ohelig (?) allians.

Eskilstuna valde en annan strategi med krav på tillstånd för att få tigga. Baktanken var naturligtvis att göra det så dyrt och besvärligt att tigga så att tiggarna skulle ge sig av frivilligt.

Ingen tycker att tiggeri är ett värdigt sätt att försörja sig och sina familjer på. Men vad gör man när alla andra vägar är uttömda? En del tiggare har hamnat i klorna på ligor som utnyttjar deras utsatta situation. Men de flesta har kommit frivilligt hit därför att de inte hittar andra möjligheter till försörjning.

När majoriteten i Eskilstuna, bestående av S. M och C, ivrigt påhejade av SD, beslutade att det ska krävas tillstånd, ställde jag en rak och enkel fråga i en insändare här i Eskilstuna-Kuriren: Gäller detta tillståndskrav endast romska tiggare från Rumänien och Bulgarien?

Jag ser att antalet tiggare ökar bland svenska medborgare. Det är människor som en tid av ett kyligare ekonomiskt klimat hamnat utanför samhället. Det gäller även pensionärer som hamnat ”i kylan” och tvingas leva som uteliggare och tiggare. De finns här i Eskilstuna. Jag har träffat några. Man ser dem också i storstäderna, till exempel i Stockholm.

Jag fick aldrig något svar den gången. Nu vill jag upprepa frågan till de partier i Eskilstuna som så innerligt vill förbjuda tiggeri: Gäller kravet att få bort tiggeriet i Eskilstuna endast romska medborgare från Rumänien och Bulgarien? Eller gäller det även svenska medborgare som ser tiggeri som en sista desperat möjlighet att klara livhanken?

Rolf Waltersson

Eskilstuna