Då är det inte konstigt om fler vill ha minskad invandring. Inte heller att partier hänger på – väljarna vill ju det här – och politiker kan i intervjuer svara ”det är därför vi vill minska invandringen”, oavsett vad frågan handlar om och utan att nämna vilka fördelar som finns med att vara ett öppet land.

Om alla brister dessutom beskrivs som kriser – sjukvårdskris, poliskris, välfärdskris – förstärks bilden av att Sverige står på randen mot en systemkollaps, vilket skapar oro. Särskilt eftersom den sortens budskap, som spelar på känslor, sprids snabbt i sociala medier, till skillnad från artiklar som visar att Sverige med de flesta mått mätt är bland de bästa länderna i världen att leva i.

Vilket parti som vinner på förskjutningen i politiken och det offentliga samtalet är självklart. Som Moderaternas tidigare partisekreterare, Kent Persson, sa på Almedalseminariet ”Bortom opinionsmätningarna – så har partierna och media gått vilse i flyktingfrågan”, är det rätt enkelt att vinna val. Det gäller bara att få samhällsdebatten att handla om de frågor där man själv har högt förtroende.

Just nu misslyckas alla med det – utom Sverigedemokraterna.

Det skulle inte behöva vara så. I stället för att som utgångspunkt ha en negativ – och ofta grovt felaktigt –beskrivning av vad som händer med Sverige, och agera nervöst och kortsiktigt, vilket enligt Persson är det största problemet, skulle partierna kunna bottna i sina värderingar och ägna sig åt långsiktigt opinionsarbete. Det senare sker i princip alltid i motvind, vilket märks mer i dag än förr på grund av sociala medier, som förstärker konflikter, exempelvis genom att koppla migration till oro och organiserad brottslighet, och ge sken av att man inte kan lita på politiker som driver en annan linje.

Dessutom kan trollkonton få en opinionsyttring, som invandringsmotstånd, att verka betydligt mer utbredd än den är. Det är ytterligare ett skäl till att förkasta nervositeten och fundera mer på visionen om vilket samhälle man vill skapa och vilket parti man vill vara om tio år.

Dagens politiker skulle också kunna lyssna på Sten Tolgfors, tidigare moderat statsråd och riksdagsledamot. I Aftonbladet förra lördagen skrev han att de etablerade partierna bör sluta gå i SD:s spår, inte legitimera partiets världsbild och aldrig låna retorik från populismen. Det gäller inte minst Sverigebilden, eftersom en mörk bild inte bara skadar den nuvarande regeringen, utan alla etablerade partier, då de, till skillnad från de populistiska, har suttit vid makten.

Vidare uppmanar Tolgfors dagens politiker att värna den liberala demokratin: ”Om det accepteras att någon grupp ovanifrån pekas ut och tillskrivs negativa egenskaper, så är det bara en tidsfråga innan fler grupper riskerar att göra det. (…) Ansvaret för demokratin är gemensamt.”

Ett första steg för den som vill följa uppmaningen är att backa bandet. Allt var inte bättre förr – tvärtom.

Men den politiska ryggraden och utgångspunkten i samhällsdebatten har sällan varit sämre under ett valår.