Debatt Joakim Broman skriver (25/11) att ”den ekonomiska forskningen har trots decennier av studier inte hittat några positiva effekter av statlig tillväxt- och innovationspolitik”. Vidare skriver han att ”Tvärtom finns mycket som tyder på att pengarna i bästa fall är bortslösade, och i värsta fall bara lockar till sig bidragsentreprenörer”.

I en nyligen genomförd rapport har Tillväxtanalys genomfört en undersökning ”Hjälper Almis företagslån företag att växa?”. En av slutsatserna är att ”Almis lån ger en bestående positiv effekt på företagens nettoomsättning och arbetsproduktivitet”. Tvärtemot vad Broman skriver finns det alltså forskning som visar på positiva effekter av Almis verksamhet.

I en något äldre rapport där Ramböll utvärderar Almis Invests regionala fonder skriver man att det ”Det finns tydliga indikationer att fondernas verksamhet har bidragit till utveckling i de företag som har fått investeringar”. I en annan rapport från Timbro ” Statlig finansiering till småföretag” skriver forskaren Roger Svensson ”Om det någonstans är motiverat att staten ska öka sina insatser för att överbrygga det finansieringsbehov som finns för små och innovativa företag så är det i sådd- och uppstartsfaserna. Det är endast Almi Invest av de statliga riskkapitalbolagen som opererar i dessa faser..”.

Almi har en viktig roll i kreditförsörjningen till små och medelstora företag. Både i hög- och lågkonjunktur. I en utvärdering som gjordes av Riksgälden med anledning av finanskrisen 2008 konstaterar man att ”Almi har haft en klart positiv inverkan på kreditförsörjningen till små och medelstora företag”. Rapporten visar att Almis verksamhet är extra viktig i situationer där kommersiella finansiärer stramar åt sin kreditgivning.

Vi anser att Broman vilseleder läsaren till felaktiga slutsatser. Eftersom det är Almi som lyfts fram som exempel är det viktigt att fakta om de positiva effekterna av Almis verksamhet synliggörs.

 

Lars Mårdbrant

Kommunikationsdirektör
Almi Företagspartner AB

 

SVAR: I min text fanns tyvärr inte utrymme att dyka ner i detalj i det stora område som statligt företagsstöd och riskkapital utgör. Det är sant, som Lars Mårdbrant skriver, att det tycks finnas mindre positiva effekter inom särskilda (ofta nischade) sammanhang. Men de positiva effekterna är, som just Anders Gustafsson konstaterat, ofta i form av "sockerkickar", som tillfälligt höjer en indikator, som sedan sjunker tillbaka när stödet försvinner. Flera forskare, däribland Jason Potts som är världsledande inom forskning på innovationspolitik, sammanfattade nyligen forskningsläget såhär: "I flera av Ratios utvärderingar av dessa insatser visas att nyttan är begränsad. Företag som får stöd presterar inte bättre än bolag som inte får stöd, vare sig gällande omsättning, vinst eller tillväxt. Vidare har forskningen visat att stöd riskerar att ge upphov till så kallade bidragsentreprenörer: företag som sätter i system att söka bidrag."

Det är förstås möjligt att det ändå finns en mindre roll att spela för statliga företagslån. Men långt mer troligt är att de nästan 30 miljarder som varje år ges ut i olika former av lån, bidrag, riskkapital och andra företagsstöd skulle göra betydligt bättre nytta om de användes för att sänka företagsbeskattningen och för att ta bort andra hinder som hindrar företag att växa. 

 

Joakim Broman