Ledare Boris Johnson kan ta sitt splittrade land ut ur EU, med parlamentsmajoritet i London för sitt eget konservativa parti. Den högerflygel som gjort Brexit till huvudsak är nu helt dominerande i partiet.

Det Johnson inte har är en utstakad väg för hur Storbritannien ska undvika att drabbas hårt ekonomiskt utanför EU:s inre marknad. Utträdet sker när världshandeln hotas av tullstrider och förlamning av världshandelsorganisationen WTO.

Det har talats om att Storbritannien skulle byta sin plats i EU mot en serie handelsavtal med länder i andra världsdelar. Men det ordnas inte enkelt eller snabbt. Att frihandelsfienden Donald Trump twittrar något lösligt positivt hindrar inte att det kan bli komplicerade, ibland smärtsamma, förhandlingar. De kan dra ut på tiden medan levnadsstandard, näringsliv och handel tar stryk av självförvållad isolering.

 

För Sverige och andra demokratier i Europa är det förnuftiga att så gott det går försöka begränsa skadorna av det som skett. Storbritannien förblir ett viktigt land, säkerhetspolitiskt och ekonomiskt. 

Boris Johnson är i försvars- och säkerhetsfrågor ingen Donald Trump. Han har inte Trumps tendens att häckla allierade och stryka diktatorer medhårs.

 

Britternas utträde sker nu enligt den något reviderade version av företrädaren Theresa Mays utträdesavtal som Boris Johnson till sist gick med på. Helt kaotisk Brexit, utan övergångsregler, undviks. 

Men en mängd väsentliga frågor om samarbetsformer och handelsvillkor mellan EU och Storbritannien är olösta. Till det viktiga hör finansmarknaderna och försvaret mot ekonomisk brottslighet och penningtvätt.

 

Bank och försäkring har länge varit Storbritanniens viktigaste näringsgren, med omfattande tjänsteexport. Den skadas troligen av utträdet, medan städer som Amsterdam och Frankfurt ökar i betydelse som finanscentrum. Att utsätta sin viktigaste näringsgren för detta var en av de värre huvudlösheterna hos de Brexitlystna.

Nu finns en uppenbar frestelse i London att kompensera för förlusten genom att göra Storbritannien till ännu mer av en skatteparadis-ö, där tillsynen är svag och möjligheterna stora att dölja svarta pengar och skumma transaktioner. London görs då än mer lockande som mötesplats för det slags företag som vill bryta mot spelregler. Att från EU motverka detta är angeläget.

 

Boris Johnson vann spelet om Brexit och regeringsmakten, inte bara för att valsystemet ger så olika värde åt olika partiers röster. En väl så betydelsefull orsak är Jeremy Corbyns erövring av Labourpartiet. 

Hade detta inte letts av Corbyn borde en samlingsregering av Brexitmotståndare ha kunnat bildas förra året.

 

Nu drev risken för Corbynregering väljare i famnen på Johnson. Att det liberaldemokratiska partiet ökade sin väljarandel mest, med fyra procentenheter, mot bara drygt en för de konservativa, hjälpte inte. Det gav inga nya mandat.

En läxa att stava på i många länder: Radikal vänstersväng hos socialdemokrater kan vara att ge den mer hårdföra högern frispel om regeringsmakten.