Ingen effektiv klimatpolitik kan kringgĂ„ det problemet. Det syns Ă€ven i den uppstĂ€llning över koldioxidutslĂ€pp frĂ„n lĂ€net samt föreslagna nedskĂ€rningsbehov som lĂ€nsstyrelsen bestĂ€llt â med titeln "koldioxidbudget".
Av alla de utslĂ€ppen, förutom de frĂ„n SSAB:s jĂ€rnverk i Oxelösund, kommer 84 procent frĂ„n vĂ€gtrafik och frĂ„n lĂ€nsbornas flygande, frĂ€mst utrikes. KoldioxidutslĂ€ppen frĂ„n all lĂ€nets industri utanför Oxelösund anges till knappt sju procent av trafikens klimatpĂ„verkan pĂ„ vĂ€gar och i luften. Hela uppvĂ€rmningssektorn motsvarar ungefĂ€r tre procent av trafikens klimatbelastning. En sĂ„dan redovisning regionvis kan vara en nyttig pĂ„minnelse om att skilja stort frĂ„n och smĂ„tt â och rikta intresset mot problem som inte redan Ă€r till stor del lösta.
Men trafikens stora andel av klimatskadorna Àr ingen nyhet. Inte heller inverkan av ett fÄtal industrier, som stÄlverk och cementproduktion, dÀr stenkol anvÀnds i processerna. Resten av industrin minskade sina utslÀpp radikalt dÄ energipolitiken inriktades pÄ el frÄn vattenkraft och kÀrnkraft.
NaturvÄrdsverket gör varje Är förtrÀfflig statistik över klimatpÄverkande utslÀpp fördelade pÄ sektorer, men visar dÀr Àvendestora nettoupptagenav koldioxid ur atmosfÀren som Àr en viktig positiv klimateffekt av svenskt skogsbruk. NaturvÄrdsverkets statistik brukar sÀllan fÄ den uppmÀrksamhet den förtjÀnar. Men den omfattar ocksÄ andra klimatskadliga gaser sÄsom metan och, och har större bredd Àn det lÀnsstyrelsen i Nyköping nu betalat för.
Statistik över utslÀppen i Sverige, som visar vad produktion i landet stÄr för, kan tÀmligen vÀl fördelas pÄ lÀn och kommuner. Det görs Àven i lÀnsstyrelsens bestÀllda koldioxidbudget. NÄgot som inte syns dÀr Àr att Sverige harde bÀsta resultaten i frÄga om de utvecklade industrilÀnderna klimatskadliga utslÀpp i förhÄllande till deras produktion. Det har uppnÄtts tack vare frÀmst vatten- och kÀrnkraften, skogsnÀringen, fjÀrrvÀrmeanlÀggningarna och anvÀndningen av biobrÀnslen.
Sverige exporterar i stor skala klimatnytta, och sĂ€nker klimatskadliga utslĂ€pp pĂ„ andra hĂ„ll i vĂ€rlden. Men det vi konsumerar i Sverige kommer delvis frĂ„n produktion i lĂ€nder dĂ€r fossila brĂ€nslen stĂ„r för elektriciteten och dĂ€r utslĂ€ppen Ă€r större. Som konsumenter Ă€r vi inte alls sĂ„ klimatvĂ€nliga som vi Ă€r som producenter. Ska vi tĂ€nka oss en klimatbudget behöver vi ta full hĂ€nsyn till det vi förbrukar sjĂ€lva â men samtidigt slĂ„ vakt om sĂ„dan svensk produktion som hĂ„ller nere global klimatpĂ„verkan genom miljövĂ€nlig teknik, fossilfri elförsörjning och skogsodling.
Det perspektivet saknas i det som pÄstÄs vara en koldioxidbudget för lÀnet. PÄminnelsen om vÀgtrafikens och flygets stora del av utslÀppen Àr vÀrdefull. Men det Àr obegripligt hur "budgetens" upphovsmÀn, efter ett rÀkneexempel dÀr merparten av trafiken borde vara utslÀppsfri inom nÄgra fÄ Är, kan pÄstÄ att kommunerna "bÀst skulle kunna samordna den snabba omstÀllning som behövs för att klara Parisavtalet".
Kommunerna förfogar inte över skatte- eller miljöpolitik. De har ingen makt över konsumtions- och produktionsbeslut i hushÄll eller i nÀringsliv. Varken kommuner eller lÀnsstyrelse kan Àndra tekniken i vÀgtrafiken, annat Àn marginellt.
Flygresandet styr de nÀstan inte alls, fast de bör ju lÄta bli att lÀgga pengar i sÄdana missriktade projekt som en ny kommersiell flygplats i Kjula utanför Eskilstuna.
Det Àr vilseledande att kalla nÄgot för budget nÀr det Àr pÄ en nivÄ som inte kan ha nÄgon styrverkan.
Politiken pÄ nationell nivÄ kan dÀremot, sÀrskilt i internationell samverkan, pÄverka utvecklingen avsevÀrt. Det kan ocksÄ individers egna val av konsumtion, liksom teknikers och företagares engagemang i nya och klimatvÀnligare lösningar.