Signerat av Susanne Nyström Lasermannen, Anders Behring Breivik, Anton Lundin Pettersson, mannen som är åtalad för terrordådet i Christchurch och 21-åringen som misstänks för mord samt helgens moskéattack i Norge, har minst en sak gemensamt: De radikaliserades inte i vakuum.

John Ausonius har förklarat att han inspirerades av Sverigedemokraterna och stärktes av Ny demokratis invandrarfientlighet (Expressen, 13/1-2016). Behring Breivik var medlem på en nazistisk sajt och skrev på islamfientliga nätsidor. Lundin Pettersson höll till i högerextrema miljöer på nätet. Den misstänkta Christchurchterroristen hade innan dådet bland annat hyllat Breivik och Lundin Pettersson, och verkar i sin tur ha varit en av inspiratörerna för den 21-årige norrmannen, som även har uttryckt högerextrema och främlingsfientliga åsikter digitalt.

Som Daniel Poohl, vd och chefredaktör på tidsskriften Expo, sade i P1-morgon på måndagen, är lördagens händelse, som utreds som terrorbrott, ett i raden av högerextrema dåd ”som tillsammans får ses som en form av en högerextrem terrorkampanj som pågår i västvärlden”.

På ytan handlar händelserna ofta om ensamma unga män, som utför gärningarna på egen hand. Samtidigt ingår de i en gemenskap, där de hämtar stöd och inspiration på digitala plattformar, och enligt Poohl har vi, när vi betraktar extremhögerns terrorism, en tendens att zooma in så mycket på den enskilda förövaren och det enskilda dådet att vi missar helheten. Det skiljer brotten från den islamistiska terrorn som alltid ses som en del av en ideologi.

Kopplingen mellan tonläget i samhällsdebatten, det som händer på nätet och vad som sker i verkligheten har även bekräftats av Säpo. Chefen Klas Friberg menar att extremt språkbruk riskerar att normaliseras när officiella personer, som politiker och opinionsbildare, använder det. Då finns risken att de extrema radikaliseras ytterligare, eftersom de känner att de behöver ta ytterligare steg.

En annan sak som Säpo nyligen understrukit är rörelserna mellan etablerade högerextrema grupper och enskilda personer på nätet som sprider hat, uppmanar till våld och sår motsättningar. Tyvärr befarar Säpo att de här grupperna kommer att närma sig varandra och Friberg menar att alla har ett ansvar för att inte ”höja tonläget”.

Det är en bra uppmaning, som särskilt förtroendevalda politiker bör ha i åtanke innan de skriver på Twitter och Facebook. Exempelvis är det onödigt att kommentera rykten eller häva ur sig förutfattade meningar, med udden riktad mot muslimer, om en busschaufför som ägnar sin rast åt att be eller en annan som nekat en tjej att gå på bussen med hänvisning till hennes klädsel, för att ta två färska händelser.

Som Klas Friberg säger är den högerextrema miljön i Sverige inte fri från våldspotential och enligt BRÅ är islamofobiska hatbrott det vanligast förekommande av de anmälda antireligiösa hatbrotten.

Personerna som kan tänkas utföra attackerna har inte sällan lämnat spår tidigare och ska givetvis hållas under uppsikt. Samtidigt kan vi andra i allmänhet, och officiella personer i synnerhet, göra vårt för att inte öka polariseringen.

Det finns ingen anledning att sprida hat och fördomar som riskerar att fungera som tändväska åt surfande krutdurkar.