Signerat av Susanne Nyström Snart slutar Gustav Fridolin (MP) som riksdagsledamot och i höst börjar den före detta utbildningsministern som lärare på Stadsmissionens folkhögskola. För det förtjänar han ingen tapperhetsmedalj – i alla fall inte i högre utsträckning än andra lärare – men en applåd för att han till skillnad från en hel del ex-politiker omgående kommer att ge sig ut i arbetslivet och inte tänker ta ut något avgångsvederlag (AB, 25/6).

Om han hade valt att göra det senare hade han tyvärr varit i gott sällskap. Enligt en genomgång som Dagens Nyheter gjorde i april försörjs cirka 100 ex-politiker helt eller delvis av riksdagen.

Exempelvis svarar den före detta S-riksdagsledamoten Veronica Palm att inkomstgarantin är hennes huvudsakliga försörjning och att hon söker jobb ”hela tiden”, trots att det är svårt att se att en person som enligt riksdagens hemsida titulerar sig barnskötare inte skulle kunna få åtminstone ett vikariat med tanke på att barnomsorgen skriker efter personal. Samma sak gäller sannolikt flera av bidragstagarna, som bland annat har titlarna sjuksköterska, marknadsekonom och gymnasielärare.

Det betyder inte att det är fel att politiker och tjänstemän med tidsbegränsade uppdrag har möjlighet att få ersättning under en kortare omställningsperiod. Däremot ska ersättningstiden ägnas åt just omställning, alltså att söka jobb. Inte åt att maximera notan för skattebetalarna.

Det gäller även riksdagsledamöter som Emma Carlsson Löfdahl, som tidigare i våras lämnade Liberalerna efter en bostadsskandal, men har valt att behålla sin riksdagsplats, dock utan att delta i riksdagsarbetet. Trots det cashar hon varje månad in riksdagsarvodet på 66 900 kronor, vilket hon kan göra till mandatperiodens slut, för att därefter leva på inkomstgaranti till pensionering.

Den sortens jättegenerösa villkor har lyckligtvis avskaffats för riksdagsledamöter som tillträtt efter 2014, men finns kvar för övriga, vilket inte är detsamma som att någon är skyldig att utnyttja dem. För som alliansregeringen poängterade under sina år på Rosenbad är grunden för att Sveriges välfärdssystem ska fungera att alla som kan jobba gör det. Det gäller även före detta toppolitiker.