Krönika Det är i Silicon Valley det händer. Platsen är mäktig, både intellektuellt och praktiskt. Talanger från hela världen flockas på startups, Stanforduniversitetet och i de stora techföretagen. Förmögenheterna som investeras är galaktiska. Den tekniska utvecklingen sker i exponentiell hastighet och det är svårt att föreställa sig hur det kommer att förändra vardagen, konsumtionsmönster och arbetsliv. 

Tänk klimatsmarta och billiga transporter, hälsofrämjande apparater, skräddarsydda läkemedel, självlärande robotar och artificiell intelligens som tar över mängder av arbetsuppgifter. 

Efter några dagar på plats är jag förundrad, nästan hänförd, över tankesättet att allt är möjligt – och att det är under den premissen som entreprenörer, akademiker och ingenjörer arbetar i Silicon Valley. Kulturen är öppen och generös. Man delar med sig av kunskaper och kontakter. Samarbetet mellan akademi och näringsliv är symbiotiskt. 

Det som gör Silicon Valley till en så viktig utvecklingsnod är kombinationen av framtidstro, ingenjörskonst, kapitalism, vetenskap, öppenhet, resor, handel och mänskliga kontakter.

Det är vackert. Och hårt – konkurrensen är mördande och långtifrån alla lyckas. Den kreativa förstörelsen kommer att förändra världen och rätt använd kan den nya tekniken skapa ett sällan skådat välstånd.

Men den framgångsrika och unika mixen ifrågasätts nu av starka motkrafter. Pessimism, misstro, byråkrati, fake news, murar, flygskam, tullmurar, polarisering och slutenhet lägger sordin på stämningen i stora delar av världen. Och dessa ingredienser genomsyrar i sin tur politiken som levererar fler regleringar och andra hinder för en positiv och kraftfull utveckling. 

Som lök på laxen pågår en infekterad riksrättsprocess i Washington och i Sverige präglas det politiska arbetet mer av spel och jävelskap än av konstruktivt samarbete. 

Klart att man även kan – och bör – ha synpunkter på Facebook och andra jätteföretag. De påverkar våra liv på ett fundamentalt sätt och har förändrat tillgången till information och det politiska samtalet i grunden. Propaganda, hat och hot förgiftar demokratin. Men det är helt centralt att påminna sig om att det mesta av det vi tar för givet i vardagen är avhängigt fantastisk teknik och möjligheten att resa över hela jorden.

På andra våningen i dubbeldäckaren Airbus A380-800 som tar mig från San Fransisco till München på lite drygt tio timmar känner jag mig som en privilegierad världsmedborgare. Ombord finns mat med smaker från hela världen och den går att få anpassad efter allergier eller etiska önskemål. Wifi gör att man kan kommunicera med sina nära och kära som väntar därhemma. På tv-skärmen kan man se vilken film man vill, följa resrutten och se hela flygplanet och utsikten över lufthavet genom kameralinser. Detta är alls inget självklart. Långt därifrån. Betänk hur det var för inte så länge sedan eller hur det ser ut i slutna samhällen. 

Må friheten, skaparglädjen och den intellektuella hederligheten vinna.

 

Sofia Nerbrand är liberal skribent.