I dagarna har den fått uppmärksamhet genom en dödsolycka mellan Slytan och Mortorp på lördagen och i en insändare i EK/ST på tisdagen.

Insändarskribenten, som bor utmed 53:an, pekar på dålig vägstandard vid avsnittet nära Eskilstuna – bilar som tvingas till undanmanövrer och hamnar i fel körfält med risk för farliga trafiksituationer.

Hon har rätt i sina iakttagelseroch det finns mycket mer problematiskt att säga om denna väg, om man ser till hela sträckan ner till Nyköping.Det är smalt, kurvigt, många platser med risk för utspringande vilt, ofta med skymd sikt, trafik genom flera samhällen och många gånger direkt farligt.

Särskilt regionpolitiker, som reser norrifrån till regionhuvudstaden, är bekanta med denna situation. Sörmländska riksdagsledamöter har genom åren uppmärksammat problemvägen. Erik Bengtzboe (M), från Nyköping, skriver en återkommande motion i frågan.

Ändå är förbindelsen konsekvent nedprioriterad i trafikplaneringen. Väg 53 finns inte med i Trafikverkets nationella infrastrukturplan 2018-2029. Varken 53:an eller 55:an, en annan sörmländsk problemväg, får plats i budgeten när myndigheten sållar fram angelägna vägsatsningar runt om i Sverige.

Men även om man kan ha viss förståelse för detta rikspolitiska perspektiv, är det svårare att acceptera de sörmländska regionpolitikernas prioriteringar. Väg 53 får nämligen stå tillbaka även i den länsplan som tagits fram av det gamla Regionförbundet Sörmland och som sträcker sig till 2029.

Eller ja, angelägen ombyggnad kommer att göras vid in- och genomfarten i Eskilstuna. Bland annat kommer vägen vid infarten att breddas och en gång- och cykelväg byggas, vilket kommer att göra det möjligt att höja maxhastigheten på vägen från 70 till 80 kilometer i timmen. Förhoppningsvis upprepas inte misstaget från byggandet av gång- och cykelbanan utmed Mälarvägen mot Sundbyholm, så att korsningarna mellan cykelbanan och utfarterna görs säkra.

I övrigt begränsas länsplanens insatser på väg 53 till utredningar av behov.

De två ansvariga politikerna i Regionförbundet, Viking Jonsson (S) från Vingåker och Jimmy Jansson (S) från Eskilstuna,motiverade denna behandling av 53:an i ett debattinlägg i tidningen för ett år sedan med att det är ”starka storregionala pendlingsstråken som prioriteras med koppling till tillväxt och regionförstoring”.

Det som åsyftas är de väst-östliga transportlederna från Sörmland in mot Stockholm. De är mycket viktiga. Men de är inte de enda förbindelserna som räknas. Nog borde man, förutom att fokusera på det självklara att knyta Sörmland närmare Stockholmsregionen, även lägga kraft på att hålla ihop Sörmland och underlätta jobbpendling i flera riktningar i länet.

Regionpolitikerna har – förvisso på mer eller mindre goda grunder – bestämt att norra och södra Sörmland ska tillhöra samma administrativa region. De har även fått en säck vägpengar av staten. Det förpliktigar.