Huawei har också på kort tid blivit det företag som nämns oftast och med störst farhågor vad gäller att det kan missbrukas av kinesisk underrättelsetjänst för industri- och annat spionage eller sabotage.

Det beror delvis på verksamhetsinriktningen. Digitala system är sårbara. Exemplen hopar sig på hur de hackas och används för dataintrång och ekonomisk brottslighet. Men Putinryssland har inte använt ett eget globalt verksamt IT-företag för sitt spionerande och manipulerande till förmån för ekonomiskt skumrask – eller understöd till västeuropeiska högerextremister.

Det var inte Huawei som satsade på Donald Trump och hjälpte till i högerns förtal av Hillary Clinton. GRU och de andra ryska trolltyperna opererade inom amerikanska eller europeiska system. Ryska penningtvättare och understödjare av extremism har använt sig av även nordiska banker för sina betalningskedjor. De har kunnat ha konton och bolag inte bara på utpräglade hälarholmar som Cypern, Malta och karibiska småstater – utan också i finanscentra som Wien eller London.

Säkerhetsarbete kan inte reduceras till att välja bort vissa tillverkare eller teleoperatörer som kontrolleras av auktoritära stater. Därmed är inte sagt att en rad staters försiktighet, eller tvära nej till Huaweis teknik i 5G-näten är obefogade. Hur säkerhetskrav ska ställas och upprätthållas är en avancerad teknisk sak. Frågan om vilka leverantörer man vågar ha kan ha olika svar i olika slags verksamheter. Säkerhetsmedvetandet behöver ökas och skyddet mot sabotage eller spionage via datanäten förstärkas. Det är en stor och allvarlig fråga, med långt fler aspekter än var olika bolag har hemmabasen.

Sett från annan synvinkel: Är Huawei – som även har verksamhet i Sverige – samt en del andra kinesiska företag tvärtom utsatta för en simpel protektionism, där politiken används för att stänga en konkurrent ute? Med tanke på det bombastiska ordsvallet från Donald Trump och andra frihandelsmotståndare kan den misstanken förstärkas. Inom Kina kan det vara opportunt att hålla fram just detta som förklaring.

USA försöker förhandla om något slags mer styrd handel med Kina, och gör detta med tullar och hot om mer tullar som påtryckning. Det har sammanfallit med ett krav på gripande och utlämnande av en hög chef som tillhör Huaweis grundarfamilj. Hon anklagas för att ha kringgått sanktioner mot Iran. Men trots all den mycket befogade kritik som kan riktas mot Donald Trumps destruktiva handelspolitik – mot både EU och Kina – är det inte detta som förklarar den snabbt ökade misstron mot kinesiskt företagsägande i allmänhet och kinesisk datateknik i synnerhet.

Främsta orsaken är i stället den snabba och långtgående förskjutningen under den nuvarande kinesiske ledaren Xi – mot ett ännu mer auktoritärt styre, en hårdare polisstat (med bland annat väldiga fångläger för religiösa och etniska minoriteter) samt nya anspråk på kinesiskt inflytande utomlands och kinesisk dominans på olika affärsområden. Sedan exempelvis Huawei började verka i Europa och andra världsdelar utanför Kina har den kinesiska statsledningen bytt attityd, och börjat uppträda så att det blivit ofrånkomligt att farhågorna ökat. Därav övervägandena på många håll om vissa begränsningar för kinesiska investeringar.

Ingenjörerna på Huawei eller kinesiska affärsmän som är internationellt verksamma kan inte lastas för detta. Vad de berörs av är däremot följderna av ett självmål i de utrikespolitiska relationerna – som de högsta makthavarna i Peking själva ställt till med.

handel ledare mobiltelefoni teknik utrikespolitik