Lördagskrönika I veckan gjorde Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, ett nytt utspel på temat hårdare tag mot nyanlända. Bara för att två dagar senare göra reträtt. Däremellan hölls ett extrainkallat, långt medlemsmöte i Socialdemokraterna.

Det är, som så ofta med Janssons utspel, oklart vad han har velat göra och vad han har backat från. Klart är dock att kommunalrådet känt sig tvungen att ändra ton, förklara, lägga till rätta.

 

Artikelbild

| .

Så vad gäller saken? Tjänstemän i förvaltningen ska ha upptäckt att en del mottagare av försörjningsstöd i Eskilstuna överutnyttjar systemet och att det förekommer fusk. Samtidigt är det känt att antalet personer som får detta bidrag från kommunen är väldigt många.

Jansson och den socialdemokratiska fullmäktigegruppen har tagit ställning för att lagen bör ändras, så att staten tar ett större försörjningsansvar för de nyanlända. Kommunalrådet påpekar att försörjningsstöd aldrig var tänkt att fungera som stadigvarande försörjning när lagen skrevs och att dagens regler gör det möjligt att kombinera bidrag så att summan blir så hög att det blir olönsamt att arbeta.

 

Men hur ska lagen ändras och vilket av de beskrivna problemen är det tänkt att lösa? Att ge staten ett förlängt ansvar för nyanländas etablering är en sak. Att staten och inte kommunen ska stå för det yttersta skyddsnätet för nyanlända – eller är det utrikes födda i allmänhet Jansson menar? – är något annat. 

Om detta bidrag ska vara behovsprövat, vilket det rimligtvis ska, kommer där finnas samma tröskeleffekter som gör lågavlönat arbete i många fall olönsamt, precis som vid försörjningsstöd. Det ligger i det selektiva bidragets natur. Och det är svårt att förstå varför eventuellt överutnyttjande och fusk skulle stävjas bättre i den modellen.

 

Det gör inte saken tydligare att Jansson inte kan visa upp något dokument som ringar in problemet – karaktär, omfattning, genomförda åtgärder, begränsningar, risker. Vad kan kommunen göra på egen hand? Vad kräver lagändring och av vilken typ?

Det enda kommunalrådet har är en hänvisning till en redovisning från kommunens tjänstemän, som påstås handla om ”bidragskonsulter”, skenskilsmässor, pengar som skickas utomlands med mera, och som genom Janssons återberättande lätt blir till en viskningslek.

Men det väcker också fler frågor: Om det handlar om misstänkta bidragsbrott, i vilken utsträckning har kommunen polisanmält dem? Om kommunen upptäckt felutnyttjande av försörjningsstöd, varför fortsätter pengar att betalas ut?

 

Jimmy Jansson ville uppenbarligen skicka en signal, vilket han gjorde med besked. Många, däribland flera av hans partikamrater, hörde budskapet om ändring av socialtjänstlagen, om kollektiv negativ särbehandling av människor kopplat till deras födelseland och vistelsetid i Sverige. Och där gick uppenbarligen gränsen. Det handlar inte bara om vad partiet vill policymässigt utan även om hur partiet uppfattas. 

Det gjorde inte saken bättre att de flesta socialdemokrater i Eskilstuna informerades om sitt partis ställningstagande via tidningen. De ställdes inför fullbordat faktum. Liksom de gjorde när partitoppen bestämde sig för att införa krav på tiggeritillstånd för två år sedan.

 

Politik som utformas på det här sättet – utifrån bristfälligt underlag, i en liten krets och där signalen överskuggar substansen – blir av usel kvalitet och stjäl fokus från viktigare saker. Men det är kanske det som är syftet. För när det kommer till utanförskapet finns det aspekter som Jimmy Jansson undviker att diskutera.

Det är korrekt att kommunen har haft stor invandring på senare år, liksom övriga Sverige. Forskningen har dock inte funnit något orsakssamband mellan invandringens storlek och arbetslöshetsnivåer bland dem som invandrat i landet som helhet.

 

Hur ser då siffrorna ut? Andelen arbetslösa bland de utrikes födda i Eskilstuna är drygt 30 procent enligt Arbetsförmedlingen. Motsvarande andel i Västerås är 22 procent och i Örebro 23 procent. I de välkänt stora invandringskommunerna Malmö och Södertälje är arbetslösheten bland utrikes födda är 26 respektive 18 procent.

Varför presterar Eskilstuna så dåligt? Varför ligger kommunen i botten av snart sagt alla tabeller över sysselsättning och social problematik, och har gjort så både när invandringen har varit hög och när den har varit relativt låg? Har det parti som styrt Eskilstuna i över 100 år något ansvar för det?

Här finns inga enkla svar. Men det är likväl politikernas plikt att söka efter de sammansatta svaren på de svåra frågorna. Inte presentera denna kökkenmödding till policy och jaga billiga poäng på utsatta människors bekostnad.