Den som anmäler ett brott ska känna sig trygg i att anmälningen utreds. Tyvärr läggs utredningarna av våldtäkter och sexuella övergrepp på hög. Tidigare åklagaren Barbro Jönsson menar att våldtäktsutredningar inte prioriteras på grund av den låga status brotten har jämfört med exempelvis mordutredningar (UG, 13/3). Hon menar att det helt enkelt inte är lika prestigefyllt att utreda våldtäkter som gängskjutningar.

I onsdagens Uppdrag Granskning presenterades en dyster verklighet över sexualbrotten i Sverige. Knappt en av tio anmälda våldtäkter mot kvinnor över 15 år leder till åtal. Om en person anmäls för våldtäkt betyder det inte ens att de misstänkta tas in på förhör hos polisen, trots att Åklagarmyndigheten rekommenderar förhör vid varje anmäld våldtäkt, där det finns en skälig misstanke. Föga förvånande blir det desto svårare för Polisen att bedriva en framgångsrik utredning om den misstänkte inte tas in på förhör. Varje sidas berättelse behövs för att reda ut vad som hänt, då ett förhör kan ge ytterligare ledtrådar och bevis till ett eventuellt åtal.

Förra året anmäldes rekordmånga våldtäkter i Sverige, men under det första halvåret uppklarades katastrofalt få av anmälningarna. Endast 7,4 procent av anmälningarna klarades upp jämfört med de knappa 11,4 procentenheterna under 2014 (SVT 12/3). 96 procent av alla anmälda våldtäkter i Sverige skedde mot kvinnor år 2016. Samma år uppgav 14 procent av Sveriges unga kvinnor mellan 16 och 24 år att de blivit utsatta för sexualbrott under året. 45 procent av de anmälda våldtäkterna var dessutom mot barn under 17 år. Om vi tittar globalt utsätts en femtedel av världens kvinnor för sexuella övergrepp innan de ens fyllt 15 år (Tjejjouren 30/7-18).

De sexuella övergreppen sker mot enskilda individer, men statistiken talar sitt klara språk – varje våldtäkt är en del av ett patriarkalt våldsmönster mot Sveriges och världens kvinnor. Det är en kraftigt växande och allvarlig brottsproblematik, trots det lyckas inte rättsväsendet bringa rättvisa för alla kvinnor som någon gång utsatts för ett övergrepp.

Offrens lidanden blir därför dubbelt, då ett övergrepp är ett trauma i sig, likväl som att rättsväsendets misslyckande i sig kan bli en extra käftsmäll. Om offren ska få sin rättmätiga upprättelse måste polisen leverera fullständiga utredningar som kan leda till åtal och förhoppningsvis till fällande domar. Först då har Polisen fullgjort sin uppgift.

Mycket har hänt sedan #Metoo-rörelsen drog igång 2017, men Polisens handlingsförlamning består. #Metoo har lett till positiva attitydförändringar i synen på offren, men rättsskipningen är fortfarande kvar på en skrämmande låg nivå. Attitydförändringarna går i detta fall hand i hand. De sexuella övergreppen kan delvis minska med ökad medvetenhet och stigmatisering med hjälp av #Metoo, men framför allt kräver det att varje potentiell våldtäktsman ska känna en överhängande risk att kunna bli dömd för sina övergrepp. En hög av ouppklarade våldtäktsanmälningar signalerar däremot motsatsen till förövarna och offren.

Linnea Hylén

Fotnot: En formulering om Åklagarmyndighetens rekommendation har förtydligats jämfört med texten i papperstidningen 18/3.