Ledare Det är ofta nyttigt att lyssna noga på politikers formuleringar. Som Ulf Kristerssons i förra helgens sommartal. Det handlade om partiets idé om visitationszoner som är platser där ”polisen utan konkret brottsmisstanke får visitera personer i utsatta områden som kan ha vapen eller knark”.

En person som i det här sammanhanget kan ha vapen och knark låter som en misstänkt person. Om så är fallet har polisen alla möjligheter att visitera honom eller henne redan i dag, vilket man också gör.

Nej, det Kristersson avser är givetvis något annat, även om han inte vill formulera det riktigt så. Han menar att en person bör kunna visiteras utan brottsmisstanke eftersom hon eller han bor i ett utsatt område och därför kan tänkas ha vapen eller knark.

Och visst förekommer det en hel del knark och vapen i utsatta områden. Men inte bara där. Om man exempelvis tittar på anmälda narkotikainnehav i Stockholms kommun toppar Södermalm och Norrmalm skyhögt. Vilket inte är så konstigt. Det är i Stockholms innerstad som mest människor rör sig. Följdriktigt borde polisen kunna hitta mycket narkotika vid mer sökning just där. Men det är inte visitationszoner på Nytorget eller Odenplan som moderata politiker talar om. Varför inte, kan man undra.

Är då den här typen av visitationer en effektiv polisiär arbetsmetod? Som vanligt måste man söka svar i forskningen och då utomlands. I Storbritannien finns en del utvärderingar av detta.

Förra året publicerades en studie i den vetenskapliga tidskriften The British Journal of Criminology som borrar på djupet i frågan. Forskarna studerar visitationernas inverkan på brott på kommunnivå. Det handlar i de allra flesta fall om visitationer där det finns brottsmisstanke men även sådana som polisen genomför utan misstanke, så kallade ”Section 60 search”.

Om man tittar specifikt på visitationer utan brottsmisstanke var deras inverkan på våldsbrott försumbar. De visitationer som hade ett samband med minskningen av framför allt narkotikabrott, byggde i regel på konkret misstanke. Denna bild framträder även i studiens forskningsöversikt som innehåller studier av visitationer på mindre geografiska områden i USA.

Sammantaget ger en ökning av visitationerna en minskning av brotten, men det krävs en mycket stor visitationsökning för att åstadkomma en liten brottsminskning, något som tar betydande polisresurser i anspråk. Forskarna varnar också för att sådan polisstrategi riskerar att bli kontraproduktiv i längden då den kan försvaga allmänhetens förtroende för polisen och minska folks villighet att samarbeta med den.

Slutsatserna är därmed ungefär desamma som en del reaktioner från svenska poliser, som refererades på ledarsidan förra veckan.

Kombinationen av betydande frihetsingrepp, svagt vetenskapligt stöd för att metoden är effektiv och brist på efterfrågan från svensk polis talar för att våra folkvalda bör släppa denna idé.