Ledare Det bör vara måtta med kritik mot andra, från den som självt ställt till med det som gått fel. Det borde Moderaterna ha tänkt på, innan det senaste nålsticket mot regeringen ihop med Vänsterpartiet, om några punkter i regelverket om arbetskraftsinvandring.

Den från början drakoniska föreskriften om indraget uppehållstillstånd och utvisning, även vid små avvikelser från kraven på löne- och anställningsvillkor, kom till 2014 med Tobias Billström (M) som ansvarigt statsråd. En av följderna blev att människor med fasta heltidsarbeten utvisades också när tidigare arbetsgivare gjort små fel.

I ett uppmärksammat sörmländskt fall 2017  tvingades två makar, båda anställda på Volvo CE i Eskilstuna, ut ur Sverige. Volvo CE hade inte gjort något fel, men mannens tidigare svenska arbetsgivare hade inte betalat till en avtalsenlig pensionsförsäkring. Även hustruns arbetstillstånd drogs då in.

Sådana händelser gav upphov till uttrycket ”kompetensutvisningar”. De har inte upphört helt, trots tidigare regeländring och domstolsbeslut 2017 som gav större möjlighet att ta hänsyn till mer obetydliga misstag. Det blev stötande konsekvenser för enskilda arbetstagare, men regeringen gjorde sig ingen brådska med att få reviderade regler på plats.

Det nya är att frågan ska snabbehandlas med färdiga förslag inom ett knappt år, från den utredare som sammanlagt ska pröva inte mindre än 15 frågor om villkoren för arbetskraftsinvandring. Liksom inom många andra områden innebär Januariavtalet mellan S, C, L och MP en påfallande ambitionshöjning.

Moderaterna har, åtföljda av Kristdemokraterna, svarat med att ansluta sig till ett par av Vänsterpartiets krav från riksdagsbehandlingen 2014. Därutöver har de tre i frågan om kompetensutvisningarna praktiskt taget samma ståndpunkt som regeringen och C och L, att förslag i frågan ska tas fram med förtur.

Ihåligheten är påfallande när M utmålar den kraftigt ökade aktiviteten från partierna bakom Januariavtalet som passivitet. Men dessutom var det Moderaterna som hade huvudansvar för migrationsfrågor då den proposition lades fram som blev orsaken till kompetensutvisningarna.

Ibland görs misstag i lagstiftning, oförutsedda konsekvenser kan dyka upp. Det går aldrig att undvika helt, vilket är en av anledningarna till att tonläget i politiken borde dämpas ibland. I det här fallet hade dock remissinstanser, däribland Advokatsamfundet och Riksdagens Ombudsmän (JO), insett risken för att en alltför ovillkorlig regel om indragna uppehållstillstånd kunde få det slags följder som sedan inträffade.

Regeringen var alltså varnad, men tog inte hänsyn till det, utan ville ha obligatorisk indragning för att avskräcka från fusk och bedrägerier. Sådana inträffade ändå, av andra skäl, som även de har satt spår i direktiven till den nya utredningen.

Tobias Billström (M) bär förstås inte ansvaret helt själv. Fyrpartiregeringen lade propositionen, i samförstånd med MP. Men Moderaterna höll i frågan. Att man inte lyssnade på insiktsfulla remissinstanser fick följder. Det borde vara skäl till mer ödmjukhet från partiet.