V trycker på gul knapp och Stefan Löfven (S) utses till statsminister på fredag.

Om man ska likna det vid kortspel, spelade Jonas Sjöstedt starkt med svag hand. Resultatet är godtagbart för honom. Det signalerar inåt i partiet att V har fått eftergifter, samtidigt som det inte påverkar det politiska upplägget nämnvärt.

73-punktsöverenskommelsen mellan S, C, L och MP ligger fast. Inte ett kommatecken har ändrats. Skrivningen om Vänsterpartiets uteblivna inflytande över politikens inriktning kunde, när den skrevs, svårligen ha tolkats på något annat sätt än på det som nu har klargjorts. Vänsterpartiet kan samarbeta med Socialdemokraterna utanför det område som täcks av överenskommelsen.

S, C, L och MP har 167 riksdagsmandat. Det räcker för att Vänsterpartiet inte ska ha någon roll i de kommande budgetförhandlingarna. De krav som Socialdemokraterna har med sig dit kan komma varifrån som helst. Om S vill använda sitt förhandlingsutrymme till att uppfylla något löfte till V är det Socialdemokraternas ensak. Det kan inte Centern och Liberalerna gärna invända mot. Det viktiga är att det är fyra partier vid förhandlingsbordet, inte fem, och att de fyras röster räcker för att få igenom budgeten.

Ett par giftpilar från Vänsterpartiet kan dock få betydelse för det framtida samspelet i riksdagen. Det ena är Jonas Sjöstedts hot om att väcka misstroendeförklaring mot regeringen ifall den lägger förlag om marknadshyror i nyproduktion eller lagstiftar om arbetsrätten på det sätt som anges i fyrpartiöverenskommelsen.

I ett normalläge väger ett sådant hot lätt, eftersom Moderaterna och Kristdemokraterna inte borde vilja avsätta en regering på en fråga där de i grunden delar regeringens uppfattning. I ett politiskt klimat präglat av moderat och kristdemokratisk bitterhet, och sverigedemokratisk bärsärkattityd, är allt möjligt.

Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) har heller inte avfärdat Sjöstedts hot. Tvärtom har de sagt sig vara villiga att med Vänsterpartiets hjälp avsätta den regering som ännu inte ens har röstats fram.

Den andra giftpilenär Jonas Sjöstedts tal om något papper mellan honom och Stefan Löfven som ingen får se. Sakligt sett, från Centerns och Liberalerna utgångspunkt, saknar det betydelse vad S har lovat V, eftersom 1) Vänsterpartiet trycker på gul knapp på fredag, 2) fyrpartiöverenskommelsen ligger fast och 3) Vänsterpartiets röster inte krävs i någon budgetvotering under mandatperioden.

Men det är sakligt sett. Den politiska agitationen följer en annan logik. Flera ledande moderater har redan kallat det ”ett hemligt avtal” som de anser bör visas upp. Allt i syfte att sätta bilden av dolda agendor och lurade parter – Centern och Liberalerna – i regeringssamarbetet.

Därmed har M och KD än en gång visat att de två liberala partierna, C och L, har valt rätt väg i regeringsfrågan. Moderater och kristdemokrater är inte att lita på. I hård politisk kamp är de beredda att samarbeta med vem som helst, kring vad som helst, för att greppa makten (eller behålla den), liksom att baktala, håna och misstänkliggöra sina tidigare allianskollegor.