I vissa fall är det en negativ spiral. När många barn får skjuts ökar antalet bilar vid skolan. Då blir det farligare för alla sju-, åtta- och nioåringar att promenera, varpå föräldrar till barn som tidigare har gått eller cyklat blir oroliga och börjar skjutsa, vilket leder till att ytterligare föräldrar gör samma sak.

Det här är ingenting nytt. Redan 2004 gav Trafikverket ut ”Handledning – hur man motiverar föräldrar att inte skjutsa sina barn i bil till skolan”, men skriften har tyvärr intefått avsedd effekt.

Detta trots att om det är någonting som barn i dag får för lite av så är det motion. Att gå eller cykla till skolan är ett enkelt och effektivt sätt att fåvardagsmotion.

Här är det säkert många föräldrar som slår bakut och anser att det är deras ensak hur de väljer att ta sina barn till skolan, så länge barnen kommer i tid. Dehar en poäng. Men när skjutsandet av en del barn påverkar alla barn negativt, finns det skäl för både skolor och kommunpolitiker att vidta åtgärder, för att minska antalet skjutsande föräldrar och därmed minska trafikkaoset och öka säkerheten, framför allt för de yngsta eleverna.

Långsiktigt handlar det om var man placerar skolor och om att bygga säkra gång- och cykelvägar dit. I SKL-rapporten ”Varför skjutsar föräldrarna barnen till skolan?” från 2013, motiverar föräldrar bland annat skjutsningen med att barnets skolväg inte är säker och meddet tilltagande kaoset utanför skolan.

Kortsiktigt handlar det om att påverka föräldrarna. Dels genom att förklara att skjutsandet påverkar alla skolbarns miljö och säkerhet – ett påpekande som kan bidra till att ändra attityden angående om en ansvarstagande förälder skjutsar sitt barn i bil eller inte. Dels genom att understryka de positiva effekterna av att ta sig till skolan på egen hand, både för motionens skull och som ett led i att barnet ska bli en självständig människa.

Givetvis kan det här och nu upplevas som överförmynderi och en försämring att känna att man inte "får" köra sitt barn. Långsiktigt vinner dock alla på att trafikkaoset försvinner – både barnen som kan välja att gå eller cykla, och de som av olika skäl faktiskt behöver åka bil.