Signerat av Susanne Nyström Förra veckan började någon eller några sprida rykten om grundskole- och gymnasieelever i Katrineholm via Instagram och Snapchat. Inläggen handlade bland annat om närgången privat information, som påstådda sexuella aktiviteter, och flera ungdomar pekades ut med namn.

Även om det är för tidigt att säga hur ärendet kommer att sluta går det att slå fast ett par saker.

För det första: Den här sortens ryktesspridning där människor framställs i dålig dager kan vara olaglig och flera fall har polisanmälts.

För det andra: Det som sker på nätet är lika verkligt – för många unga troligtvis både verkligare och värre – som det som händer på andra ställen.

Och, för det tredje: Det finns likheter mellan helgens händelse och det så kallade Instagrammålet, där två tjejer på 15 respektive 16 år strax före jul 2012 spred kränkande bilder och kommentarer om ungdomar i Göteborg via Instagram, även om det inte eskalerade på samma sätt i Katrineholm.

I det fallet hittade polisen IP-adressen och tjejerna dömdes av tingsrätten för grovt förtal, med påföljden ungdomsvård respektive ungdomstjänst, samt att tillsammans med sina vårdnadshavare betala ett skadestånd på 15 000 kronor till varje offer. Totalt blev det 570 000 kronor plus ränta eftersom de förtalade var så pass många (antalet sjönk i senare instanser eftersom man nådde förlikning), vilket sannolikt ingen av tjejerna hade kunnat föreställa sig.

Under rättegången sa 15-åringen tvärtom att hon inte hade tänkt på att det hon gjorde kunde vara olagligt. Och i ett öppet brev i Göteborgs-Posten uttryckte hon förtvivlan över att hennes agerande fått ekonomiska konsekvenser för hennes mamma.

Problemet är att det inte fungerar att vara efterklok. Även om man tar bort sitt sociala medier-konto finns ofta mycket av informationen kvar. Inte heller spelar det juridiskt någon roll om gärningspersonen ber om ursäkt, vilket en del kanske tycker är orättvist när det handlar om skvallrande skolelever.

Å andra sidan kan man lika gärna vända på perspektivet. Det är ganska få brott som anses vara sonade, bara för att man säger förlåt.