Ledare Den svenska skolan kan ta av sig tagelskjortan. Efter att ha varit nere på botten och vänt börjar elevernas kunskaper se riktigt skapliga ut. I alla fall i matematik, naturvetenskap och läsförståelse, enligt den senaste Pisa-mätningen, som presenterades på tisdagen.

Sverige ligger nu över OECD-snittet i samtliga ämnen och på samma sätt som kritiken tidigare har haglat kan alla inblandade gott ge sig själva en klapp på axeln, även om Pisa-mätningen inte visar varför resultaten har förbättrats.

 

Däremot vet vi vad som brukar ge goda resultat. Det handlar om att säkra att alla har arbetsro – elever som vittnar om att läraren ofta får vänta en lång stund innan det blir lugnt presterade 14 poäng lägre i läsning än de som inte gör det. Fokusera på lärarledd undervisning och skolans kunskapsuppdrag. Ha höga förväntningar på både lärare och elever. Och att läraren har stenkoll på elevernas utveckling, genom att kontinuerligt stämma av, följa upp och vidta åtgärder.

Det ligger alltså nära till hands att utgå från att flera av förändringarna som skett i skolan på senare år har lett till önskad effekt. Som ökat fokus på faktakunskaper, mer traditionell undervisning, tidigare betyg och fler nationella prov, vilket inte är samma sak som att allt är bra.

 

Det finns fortfarande stora skillnader mellan olika elevgrupper och skolor. Sverige ligger visserligen på OECD-snittet vad gäller att kompensera för elevernas hemförhållanden, men är sämre än övriga nordiska länder. Och skillnaderna mellan elever med inhemsk respektive utländsk bakgrund är större i Sverige än i övriga OECD, vilket inte är någon nyhet.

OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher har tidigare påpekat att Sverige inte lyckas styra resurserna till de skolor där de behövs som mest, vilket skiljer Sverige från flera framgångsrika skolnationer. Där har man i regel metoder för att locka de mest erfarna lärarna till skolorna med störst utmaningar, medan det i Sverige snarare är tvärtom. 

I Pisa-enkäten svarar dessa skolors rektorer i högre grad än andra att de upplever problem med lärarrekrytering och lärares kompetens, och andelen behöriga lärare är lägre i just de skolorna till skillnad från i OECD som helhet. Det är även där det enligt elevenkäten är stökigast i klassrummen och förekommer mest skolk.

 

Lösningen är, som alltid, att satsa på lärare och kompetenta skolledare, som får ut mesta möjliga kunskap av varje satsad krona. Det finns ingenting som är lika viktigt för elevernas kunskaper som undervisningens kvalitet och för att få till ett generellt lyft på den punkten måste klassrummen fyllas av yrkesskickliga lärare – stödda av rektorer som har kunskap och vilja att förbättra – vilket är svårt i dag eftersom efterfrågan är större än utbudet.

Men det betyder inte att det finns skäl att lägga sig platt och ge upp. Sverige har påbörjat förbättringsarbetet och det har gett resultat.

Nu gäller det att värna det som är bra och jobba hårt med resten.