Sverige är ett tryggt land och blir allt tryggare. Det ser den som tittar på statistiken. Det dödliga våldet har under de senaste tio åren legat på samma, i internationella jämförelser låga, nivå. Sett över en längre tidsperiod minskar det – om man bortser från mellankrigstiden då stark reglering av alkoholkonsumtionen sänkte det dödliga våldet till nivåer som Sverige inte har sett sedan dess.

Samma trend för de senaste tio åren finns för våldsbrott som misshandel och personrån. Det framgår av Brottsförebyggande rådets (Brå) Nationella trygghetsundersökningar, NTU, där ett stort representativt urval svenskar får svara på frågor om de har blivit utsatta för olika brott.

Med denna metod kommer man även åt det så kallade mörkertalet, det vill säga de brott som inte polisanmäls, vilket är det stora flertalet. Man får därmed en bild som speglar bättre den faktiska brottsutvecklingen, och kan särskilja det från benägenheten att anmäla brott. Att fler anmäler kan bero på attitydförändringar, att färre människor accepterar att bli slagna, hotade och kränkta, utan kräver att rättsväsendet reagerar.

Samtidigt är brott det mest överbevakade ämnesområdet i medierna. Allmänheten får kännedom om snart sagt varje knytnävsslag som utdelats på stan. Skapar det då obefogad otrygghet hos medborgarna? Nej, inte det heller. Samma trygghetsundersökning från Brå visar att svenskar överlag är trygga och att känslan av trygghet ökar.

Detta är en generell bild. Brottsligheten och otrygghetskänslorna är inte jämnt fördelade i befolkningen eller geografiskt. Det finns miljöer där problemen är bevisligen stora, exempelvis platser där staten och civilsamhället för en svår kamp mot den organiserade brottsligheten – inte minst i Eskilstuna. Det uppmärksammas med jämna mellanrum också på denna sida.

Men sådant som gangstergäng, vapen och en polis som inte alltid räcker till, är specifika problem som måste sättas in i rätt sammanhang och ges rimliga proportioner. Det får inte slå över i en bild av Sverige som blir allt farligare, där brottsligheten tar för sig allt mer, där allt fler människor är rädda.

Så ser det inte ut.

Ändå är det just den bilden som vissa politiker och opinionsbildare med jämna mellanrum försöker sälja in till allmänheten. Genom selektiv läsning av statistik eller anekdotisk bevisning beskrivs hot och rörelseriktningen tas ut. Budskapet är att det är illa men kommer att bli värre.

Särskilt ett parti excellerar i den grenen. Det ställer ett gammalt, tryggt Sverige mot det nuvarande, ett där tryggheten och stabiliteten välts omkull. Nu använde partiet mordet på Ikea i Västerås till att piska upp rädslor för invandringen, för asylsökande.

Partiets bild är falsk både i det stora och i det lilla. Det gamla Sverige var inte ett bättre land att leva i. Det var ekonomiskt mindre välmående, mer brottsbelastat, mer intolerant, mindre jämlikt.

Och det absoluta flertalet av de människor som bor på våra asylboenden är i Sverige för att få leva i fred och frihet, inget annat.