Ledare En socialdemokratisk kommunpolitiker i majoritetsställning pressas av en liberal politiker i en fråga som rör hans ansvarsområde. Han flyttar fokus till att kritisera föreslagna eller beslutade skattesänkningar på riksplanet, som den liberala politikerns parti står bakom.

Detta tillvägagångssätt tillhörde länge mall 1A i den socialdemokratiska debattmanualen. I dag är den delvis daterad. S-MP-regeringen har ingått ett avtal och ett budgetsamarbete med Liberalerna och Centerpartiet som innebär ett givande och tagande, där de ingående partierna är solidariskt ansvariga för helheten.

Dock är inte alla socialdemokrater med på denna förändring. Solidariskt ansvar är jobbigt samtidigt som den gamla blockpolitiska skyttegraven är en bekväm plats att fly till.

Det är så man får se meningsutbytet på debattplats i Katrineholms-Kuriren mellan Liberalernas gruppledare i Katrineholm, Jesper Ek, och bildningsnämndens ordförande Johan Söderberg (S).

Ek kritiserar försämrade skolresultat och för stora klasser, liksom mängden klyschor i den lokala skolpolitiken och brist på markkontakt i arbetet med att hålla kommunens ekonomi i balans.

Söderberg svarar med att tala om avskaffad av värnskatt, som hans eget parti beslutat om men som drevs fram av Liberalerna i Januariavtalet. De drygt sex miljarder som skattesänkningen kostar hade kunnat gå till kommunerna, skriver han.

Visst, det hade de sex bruttomiljarderna kunnat användas till. Med det inte sagt att de hade använts så. För inte heller Socialdemokraterna prioriterar kommunsektorn framför allt annat, något som syns i det budgetförslag som nu ligger. Exempelvis finns där en skattesänkning på 4,3 miljarder för pensionärer – ett stående löfte från Socialdemokraterna. Även dessa pengar hade kunnat göra nytta i Sveriges kommuner.

När det kommer till avskaffad värnskatt skriver regeringen följande i sin promemoria: ”Enligt litteratur på området kan den långsiktiga självfinansieringsgraden för reformen ligga i intervallet 56–185 procent. En samlad bedömning är att den långsiktiga självfinansieringsgraden mest sannolikt är i närheten av 100 procent.”

Med andra ord: Ett borttagande av värnskatten innebär med stor sannolikhet ingen nettokostnad för statskassan långsiktigt. Det finns till och med goda skäl att tro att det blir ett plus, när graden av skatteplanering minskar och fler toppinkomster tas upp till beskattning.

Kvar står kritiken mot den verksamhet i Katrineholm som Söderberg ansvarar för. I den delårsrapport som just har presenterats pekar flera pilar i fel riktning. Bland annat är det färre ettor i grundskolan som klarar läsmålen, färre treor som uppnår tillräckliga svenskkunskaper och färre gymnasieelever som blir behöriga till universitetsstudier.

Samma delårsrapport berättar om nedskärningar på skolområdet, som vakanser som inte bemannas samt minskad skolpeng till förskola, fritids och gymnasiet.

Bildningsnämnden var inte på väg mot underskott i sin löpande verksamhet. Ändå tvingas man skära ner, eftersom majoritetspartierna S och M valde att tillämpa osthyvelmetoden i hela kommunen i stället för att i huvudsak spara där underskottet har uppstått.

Men det är svårare för en socialdemokrat i Katrineholm att förklara detta än att peka finger på det gamla trygga sättet.