Ledare Efter helgens två massmord i USA, i Texas och Ohio, är det i huvudsak två frågor som dominerar debatten där. Den ena är specifikt amerikansk och handlar om synen på vapen. Vapenfetischism och lätt tillgång till kraftfulla vapen, som halvautomatiska kopior av automatkarbiner, är problem som USA aldrig tycks kunna eller vilja lösa.

Den andra frågan är mer gränsöverskridande. Den ideologiska grunden för terrordådet i Texasstaden El Paso är en hatideologi som på senare år har sanktionerats från högsta politiska ort i landet.

Många, inte minst medier, har varit varsamma med att kategorisera gärningen som just ett terrordåd. Men det är så den måste klassas. Mördaren ingår av allt att döma inte i någon känd terrorgrupp. Men ensamma gärningsmän kan mycket väl klassas som terrorister om de har ett uttalat politiskt syfte med sina dåd och ingår i ett större sammanhang av idéer som uppmuntrar dödligt våld.

Så var det i El Paso. Strax innan mördaren begav sig till det varuhus där han sköt ihjäl ett trettiotal personer nätpublicerade han en text där han lägger fram sina motiv. Han öser ut hat mot latinamerikansk invandring till USA och beskriver det han ser som dess följder för amerikansk politik och ekonomi.

Terroristen är väl medveten att hans idéer kommer att kopplas samman med Donald Trumps och påpekar att han har hyst dem redan innan Trump drog igång sin presidentvalkampanj.

Fokus, de bärande tankegångarna och språket är dock ett eko av den amerikanske presidenten och av andra högerextrema agitatorer.

De talar om invandring söderifrån som ”en invasion” och ett existentiellt hot mot landet. Donald Trump har åtminstone vid ett tillfälle, i samspel med publiken på ett möte, skämtat om att skjuta personer som korsar gränsen utan tillstånd. Presidenten har nyligen uppmanat några av Demokratiska partiets kongressledamöter med utländsk, eller i ett fall puertoricansk, släktbakgrund att lämna landet, bland annat genom att elda på en mötespublik som skrek ”skicka henne tillbaka”.

Och detta är ändå bara några promille av den stora mängden yttranden med avhumanisering och rasistisk uppvigling från Donald Trump.

Den amerikanske presidenten har blivit något av en ledstjärna för alla västvärldens rasister som definierar sig som ”vita” och resonerar i termer av ett pågående folkutbyte och/eller islamisering av västvärlden. Det gäller bland annat terroristen på Nya Zeeland, som begick sitt dåd i Christchurch i mars.

Idéer och retoriska figurer som tidigare enbart uttryckts i extrema subkulturer har av Trump förts in i finrummet och torgförs till världen från dess främsta talarstol.

Trump inspirerar många också i Sverige, även om det mest makabra i genren som kommer över den amerikanske presidentens läppar uttalas här nästan enbart av utomparlamentariska rasister. Sverigedemokraternas officiella språk är mer städat.

Men vi har sett undantag.

I oktober 2015 talade SD-profilen Kent Ekeroth i Trelleborg, till bland annat uniformerade nazister, och sade att ”ni är vår spjutspets som vi behöver för att ta vårt land tillbaka”. Några dagar senare mördade Anton Lundin Pettersson tre personer med invandrarbakgrund på en skola i Trollhättan och sköts ihjäl av polis.

Även Sverige har vit makt-terrorister. Även Sverige har inspiratörer.