Samma sak gäller i Katrineholm. Även om ingenting är spikat är personalen orolig och ”redo för ett nytt hemtjänstuppror”. Och trots att vård- och omsorgsförvaltningens chef, Anna-Lena Ramstedt, förklarar att det är viktigt att personalen är delaktig, vittnar de anställdasom Katrineholms-Kuriren har pratat med om att kommunen på många sätt bemöter medarbetarna nonchalant.

Hur ska man annars tolka att bara en politiker har svarat när hemtjänstpersonalen har kontaktat flera folkvalda med sin oro? Eller att anställda upplevde att en chef mer eller mindre svarade att de är utbytbara, när de flaggade för att verksamheten riskerar att förlora kompetens?

Därmed inte sagt att kommuner och övriga offentliga arbetsgivare inte löpande behöver se över effektiviteten i sina verksamheter. Medborgarna har rätt att få mesta och bästa möjliga välfärd för skattepengarna.

För att nå dit kan kommunerna dock inte bara titta på enskilda kostnadsposter. Om kvalitativ välfärd ska kunna säkras långsiktigt, måste man erbjuda god arbetsmiljö så att dagens anställda väljer att stanna kvar och dagens unga väljer offentliga arbetsgivare.

Det gäller inte minst inom vård och omsorg, eftersom det enligt SCB kommer att saknas ungefär 90 000 personer med vård- och omsorgsutbildning år 2025. Det betyder att det behövs såväl rejält med nyrekryteringar som trotjänare som vill stanna kvar på arbetsplatsen, för att hemtjänsten i landets kommuner ska ha en chans att fungera framöver.

Därför är Katrineholms kommuns personalpolitiska program bra. Där står det bland annat att ”personalens erfarenhet, kunskap och vilja är en värdefull resurs som ska tillvaratas på bästa möjliga sätt” och att ”alla anställda ska verka för en god arbetsmiljö och ta ansvar för ett arbetsklimat som kännetecknas av tydlighet, öppenhet, tillit och respekt”. Men det förutsätter att det efterlevs.

En annan sak som framkommer tydligt i turerna runt hemtjänsten i Katrineholm är problemet med riktade statsbidrag. Enligt vård- och omsorgsnämndens ordförande, Ulrica Truedsson (S), hade kommunen räknat med åtta miljoner kronor, som de inte har fått, vilket på många sätt ligger i de riktade statsbidragens natur.

Eftersom pengarna ofta ges under begränsad tid – i det här fallet handlade det om ett stimulansbidrag för ökad bemanning inom äldreomsorgen som fanns 2015-2018 – och prioriteringar varierar mellan partier och över tid, kan kommuner och regioner inte bygga upp sina verksamheter långsiktigt med dem i ryggen. Därför har Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, länge efterfrågat att de riktade statsbidragen ska trappas av i förmån för generella stöd, vilket skulle leda till färre tvära kast och bättre personalpolitik.

Om kommuner och regioner ska kunna vara goda och attraktiva arbetsgivare, kan de inte anställa ena året och avskeda nästa. Rekryteringsprocesser tar tid och personal måste klassas som en långsiktig investering.