Harry Appelblom till minne

Till Minne

Som tidigare meddelats har Harry Appelblom stilla insomnat i sitt hem på Grönvik, Överselö vid 93 års ålder. Han saknas av sonen Lasse med hustru Lisa och barnbarnet Martin med Annica och Mollie samt släktingar och vänner.

Harry såg dagens ljus på Grönvik den 11 juli 1925 och växte upp med sina föräldrar Lars och Helga och sina två äldre systrar Lilly och Rut. Efter några år kom lillebror Sture. De gick i skolan vid Överselö kyrka och dit fick de ta sig per fot många kilometer sex dagar i veckan i ur och skur. Pappa Lars som var pråmskeppare tog med sina söner ut på sjön när de blivit äldre och lärde dem allt om vad det innebär och vad som krävs för att ha ansvar för en pråm.

Harry var kunnig inom många områden men han valde sjön och blev skeppare på en bunkerbåt som ägdes av Gulf. 1961 köpte han egen båt och arbetade som skeppare åt grus- och stenföretaget Jehander. Samtidigt beslutade sig Jehander för att låta bygga ett fraktfartyg och anlitade ett varv i Finland. Harry erbjöds att bli nybyggnadsskeppare vid bygget av ”Jehander 1” och därmed kom han att tillbringa veckorna i Finland under stor del av bygget. Det var ett modernt fartyg för sin tid och tydligen en bra fartygskonstruktion eftersom fartyget fortfarande, efter 48 år, är i drift på våra svenska vatten. Harry utsågs till skeppare på ”Jehander 1” som transporterade grus och singel från Munsö i Mälaren till olika hamnar i Stockholm och var företaget trogen till sin pensionering 1990. Under tiden som pråmskeppare bodde Harry och hans kära hustru Berit i Stockholm men så småningom blev deras hem Gula villan på Grönvik.

Med sin mångsidighet och kunskap kunde Harry, med stöd av sin Berit, ägna sig åt jakt, fiske och byggnationer med framgång och det var nog ingen som inte imponerades av hur snabbt Harry kunde analysera fel och reparera olika maskiner.

Harry var en initiativrik, kraftfull och kunnig man. Han var mycket omtyckt och respekterad av både familj och vänner och ingenting blir sig riktigt likt efter hans bortgång.

Det är tomt utan Harry och saknaden är stor varje gång vi passerar den Gula villan och svänger in på vår lilla skogsväg.

Som Jean d’Ormesson skriver:

"Det finns något

som är starkare än döden

Det är närvaron

av de frånvarande

i minnet hos de levande"

Birgitta Strindberg och Bo Ekberg

Läs mer om dessa ämnen

SträngnäsBåtTill minne