Bibbi Molander fick diagnosen bipolär sjukdom för elva år sedan. Hon fick behandling och har känt sig frisk sedan dess. Hon berättar att musik, sånger och bilder har haft en stor betydelse för henne under och efter den svåra perioden. Foto:

Musik och bilder hjälpte Bibbi att hitta tillbaka efter sjukdomen

Min historia
annons

Bibbi Molander fick diagnosen bipolär sjukdom för elva år sedan.

Nu vill hon informera andra om sjukdomen med sina upplevelsekvällar där hon med sång och bild tacklar det svåra ämnet.

— Det finns mycket fördomar om sjukdomen, men det har blivit bättre, säger hon.

Under upplevelsekvällarna gestaltar Bibbi Molander växlingarna mellan de mörka och de maniska tillstånden som personer med bipolär sjukdom går igenom.

Hon har nu arrangerat runt 15 upplevelsekvällar.

— Jag gör föreställningen för att fler ska våga prata om sjukdomen och jag gör det i en dramatiserad form. Jag har en svart peruk när jag gestaltar de mörka perioderna, och en röd peruk med djävulshorn när jag gestaltar de upprymda berättar Bibbi Molander.

Sjukdomen karaktäriseras av att man i perioder är antingen deprimerad eller manisk. Mellan skoven brukar man må bra och kan ofta ha ett vanligt liv.

Bibbi Molander visste först inte att det var bipolär sjukdom hon led av.

— Jag sökte vård för depressioner och fick behandling, men jag följdes inte upp mellan depressionerna. Därför syntes inte perioderna då jag gick uppåt väldigt mycket. Jag hoppas att man är bättre på att följa upp depressioner i dag.

Efter ett tag började personer i Bibbi Molanders närhet märka att det var något som inte stämde. Ofta blir sjukdomen värre efterhand om den inte behandlas.

— Jag hade ett ständigt flöde av idéer och många idéer som var lite tokiga. Sedan började jag också sova dåligt. Att ha mycket energi anses ofta vara något positivt och man tycker att personen är kreativ, då är det inte alltid som andra förstår att något är fel. Det var först när jag blev riktigt uppskruvad som folk reagerade.

För Bibbi Molander bröt sjukdomen ut under en tid med många stora förändringar i hennes liv.

— Det var flera omorganisationer på min arbetsplats, jag hade ofta nya chefer och nya arbetskollegor. Då gillade jag läget men det påverkade mig nog mer än vad jag trodde då. Under samma tid dog min pappa, jag gick igenom en separation och hade ett tufft chefsjobb. Sedan hade jag säkert en medfödd sårbarhet för sjukdomen också, säger Bibbi Molander.

— Samtidigt var jag alltid en "duktig flicka" som kände att jag behövde klara mycket för andra. Det gestaltar jag i föreställningen genom att bära en "duktig flicka"-rosett, en sådan som jag alltid hade när jag var liten, fortsätter hon.

Bibbi Molander har en positiv bild av den vård hon fick.

— Jag blev inlagd på en akut psykavdelning och därefter en avdelning där kunde jag prata med personal som lyssnade på mig, jag spelade orgel, besökte sjukhuskyrkan och gestaltade det jag hade varit med om genom att rita och klippa ur tidningar. Jag träffade en sjukgymnast och fick massage. Jag fick prata om min pappas bortgång och bearbeta det, något jag inte hade gjort ordentligt tidigare. De antidepressiva läkemedlen som jag hade fått utskrivna tidigare hade inte fungerat men nu fick jag mediciner mot bipolär sjukdom i stället. Att jag fick hjälp på så många olika sätt tror jag har bidragit till att jag är frisk i dag, säger hon.

En månad senare var hon tillbaka på jobbet och fick fortsatt hjälp genom bland annat psykologkontakt. Psykiatrin hade också en kurs för personer med bipolär sjukdom där hon fick träffa andra i samma situation.

— Där fick vi lära oss vad man ska göra om man märker att man börjar gå uppåt eller nedåt.

Bibbi Molander har ätit medicin mot sjukdomen sedan hon insjuknade.

— Konsekvensen av det som hände är att jag måste äta medicinen hela tiden, och det har fungerat. Nu är det elva år sedan det hände och jag har känt mig frisk sedan dess. Jag var rädd för att medicinen skulle göra mig till en zombie och att jag inte skulle kunna vara lika idérik som tidigare, men så har det inte blivit.

Bibbi Molander berättar att musik, sånger och bilder, tillsammans med medicineringen, har varit en stor hjälp i hennes väg tillbaka från sjukdomen.

— Jag märkte att texterna jag skrev handlade om ljus och mörker, att välja väg och att ha modet att slänga "duktig flicka"-rosetten, säger hon.

Med sina upplevelsekvällar och föreställningar vill Bibbi Molander att fler personer ska lära sig mer om sjukdomen.

— När jag kom tillbaka till arbetet var mina kollegor väldigt stödjande. Men jag hade tidigare haft chefer som blivit irriterade då de inte förstod vad det var som hände. Alla som jobbar med personal borde ha kunskap om psykisk ohälsa.

— Även anhöriga har det ofta mycket svårt innan en person får hjälp med diagnos och medicinering. Det måste finnas stöd också till anhöriga, säger hon.

Vid den senaste upplevelsekvällen då Bibbi Molander framförde sin föreställning följde även den pensionerade psykiatrikern Solveig Linnerud Keshavarz med för att svara på frågor från publiken. Bibbi Molander har aldrig haft Solveig Linnerud Keshavarz som läkare, men de två träffades i jobbsammanhang.

Frågorna bland publiken var många.

— Det märktes att det fanns ett intresse bland folk. Det var en hel del frågor om diagnoser, om hur man ska göra för att börja få hjälp av psykiatrin och om medicinering, säger Solveig Linnerud Keshavarz.

Att personer med bipolär sjukdom får hjälp snabbt är viktigt.

— Dödligheten är högre bland personer med obehandlad bipolär sjukdom, och vid varje skov minskar chansen att återhämta sig helt. Därför är det viktigt att få behandling tidigt, innan det blir mer allvarligt. Med tidig behandling kan man också undvika att det går så långt att personen som är sjuk exempelvis förlorar sitt jobb, säger Solveig Linnerud Keshavaraz.

Bibbi Molander arbetade tidigare som socionom och hade ansvar för en viss del av den kommunala psykiatrin, det handlade bland annat om boendestöd och att få ut folk i arbete.

Men trots att hon genom jobbet hade kommit i kontakt med psykisk ohälsa tidigare, och flera av kollegorna kände till hennes situation, tvekade hon inför att vara alltför öppen med sjukdomen.

— Det är svårt att vara öppen om det finns mycket fördomar, säger hon.

En undersökning från Novus som gjordes 2012 visar att bara tre av tio svenskar känner till sjukdomen väl, 38 procent kände till lite om den och 33 procent hade bara hört talas om den eller kände inte till den alls.

I undersökningen uppgav 17 procent av de tillfrågade svenskarna att de inte skulle anställa en person med bipolär sjukdom och mer än vad tredje person skulle inte låta någon med bipolär sjukdom passa deras barn.

— Samtidigt har det blivit bättre. Fler kändisar med diagnosen berättar om sin situation, säger Solveig Linnerud Keshavarz.

Några av de kända namn som har pratat öppet om sin bipolära sjukdom är Mikael Persbrant, Filip Hammar, Catherine Zeta-Jones och Jean-Claude van Damme.

— Det är som vilken sjukdom som helst, säger Solveig Linnerud Kershavarz.

Så gör man för att få hjälp

Misstänker man att man har bipolär sjukdom kan man kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning.

Är man rädd för att man är farlig för sig själv eller andra ska man ringa en psykiatrisk akutmottagning.

Sjukdomen medför en risk för självmord. Mår man mycket dåligt och funderar på att ta sitt liv ska man direkt söka hjälp på en akutmottagning eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, alternativt ringa 112. Om en person i ens närhet har självmordstankar ska man ringa 112 eller hjälpa personen att söka hjälp på en akutmottagning eller en psykiatrisk öppenvårdsmottagning.

Källa: 1177.

Bipolär sjukdom

Personer med bipolär sjukdom är maniska eller deprimerade i olika perioder. Mellan skoven brukar man må bra och kan ofta ha ett vanligt liv.

Under de maniska perioderna kan man vara överaktiv, väldigt glad och upprymd och ha ett extremt bra självförtroende. Man kan ha mycket energi trots att sömnbehovet ofta minskar.

Under de maniska perioderna kan omdömet bli sämre, vilket gör att en del försätter sig själv eller andra i farliga situationer. Man kan spendera mycket pengar, ta ogenomtänkta beslut eller bete sig aggressivt.

Under de depressiva perioderna känner man sig ofta nedstämd, även när man gör sådant som man annars tycker om. Vardagen kan kännas tung och det är vanligt med skuldkänslor, svårigheter att sova och en känsla av hopplöshet. Djupare depressioner kan leda till självmordstankar.

Källa: 1177.

Bibbi Molander

Ålder: 70 år.

Familj: Sambo, barn och barnbarn.

Bor: Eskilstuna.

Intressen: Natur, trädgård, musik och sång, samt fysiska aktiviteter som cykling och Friskis och svettis.

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

HälsaPersonligtSjukdomarsjukvård och hälsa
Relaterat
annons

Mest delat denna vecka