Svar på ledaren 17/4, ”Från fristad till förbudsstad”.
Samhället är människans verk, om något är fel kan vi ändra på det. Så sade Olof Palme.
Fristaden handlade om att underlätta för att arbeta och göra rätt för sig. Om entreprenörskap och ansvar. Vi är på väg att börja leva fristadsandan igen men mer krävs.
Något är fel i samhället och måste ändras på när trångboddhet och arbetslöshet inte bara berövar tusentals människor frihet utan också kostar samhället stora resurser. När bostadssegregation och skolsegregation leder till försvårad integration som ger parallella samhällen där vi slutar mötas och förstå varandra. När inte minst unga pojkar och män dras in i liv som innefattar narkotika, grovt våld och likgiltighet inför människors liv. När arbetsgivare ropar efter att anställa men många, cirka hälften, av de 5 500 arbetslösa står mycket långt från att kunna bli anställda på grund av brist på språk och utbildning. När sannolikheten att fastna i bidragsberoende och passivitet är stor. När jämställdheten fortfarande måste försvaras varje dag.
Det är få kommuner som lägger så mycket kraft och resurser på integration och på bristande integration som Eskilstuna. På utbildning, stöd och krav. Kommunen har i årtionden, på grund av inflyttning utan koppling till den i dag växande arbets- och bostadsmarknadens förmåga, belagts med en uppgift större än vad som är rimligt. Vi ska vända utvecklingen och bli en stad där trygghet, jobb och frihet är grunden för helst alla. En inflyttning balanserad mot förmåga att snabbt komma i jobb, utbildning, få tag i bostad och bli en del av samhället och bidra. Alla vinner på att fler kommuner hjälper till att ge människor en bra start.
Migrationspolitiken lär inte få nån lösning på EU-nivå så länge andra länder vägrar. Den nationella nivån tycks inte helt förmå att se vad som sker ute i landets kommuner. Det brister såväl i förståelse, även om det glimtar till ibland med någon liten reform. Kommunerna går på knäna för att klara uppdraget med skola, vård och omsorg. Det är inte bara att snyta fram lite mer integration när vi redan jobbar på bristningsgränsen med de för små resurser vi har. Gruppen av individer som har en mycket lång och svår resa innan de är i utbildning och jobb växer. I väntan på staten och EU så får vi därför leta egna metoder.
Vad gäller IS terrorister kan vi visst vara tydliga med att de är ovälkomna i Eskilstuna och samtidigt, vilket vi gör, arbeta intimt med rättsapparaten runt eventuella individer som kan dyka upp. Inte särskilt märkligt. Förutom i Stockholm kanske.